Böle och berget – det är vår!

Det kan komma bakslag med både kyla och snö, det är trots allt april i Jämtland men jag törs lite försiktigt säga att det är vår. Det är lite som den här våren är en månad tidig i stan. Videkissarna har slagit, både tussilago och blåa små blommor har kommit upp. Det är snöfritt likt början av maj och isen på sjön ser svart ut. I går var det nästa 14 grader varmt och småfåglarna sjunger ivrigt. Kanske det blir vår i år och inte vårvinter och sedan försommar på någon dag? Vi får se.

Det som är roligt men känns lite galet är att flera leder på berget är åkbara, fria från is och snö och inte blöta. Jag har redan nött Öneberget och Ladängen, så där som jag har gjort de senaste åren i slutet av april. Glad över lite stig att åka.

I måndag åkte jag ut till Böle efter jobbet. Hade sett på Strava att flera varit ut och kört några leder. Hörde mig för på söndagskvällen vad som var åkbart. Det blev en fin eftermiddag där uppe på hygget. Solen värmde och jag åkte både torra och sliriga leder. Svängde på höfterna i Barney Ross avslutning och försökte hitta fart i Böle Pumpacademy innan jag testade den senaste nya Kit Latura som vi körde gång på gång i höstas. Hade glömt hur mycket fart jag behövde i första hoppet och kom lite kort. Sladdade mig ned i de sköna kurvorna och fick tvärnita innan isen tog vid i slutet av leden. Det var lika svårt att gå som att få med sig cykeln ner. Där behövs lite fler dagar med värme!

Det var en rekordtidig premiär i Böle och jag funderar lite på hur de övriga stigarna runt Bällsta, Åkeräng och Svedje ser ut. Där folk inte gått eller åkt skoter är det ingen snö. Bara is där trafiken varit tät under vintern. Kanske tar jag en runda i helgen och ser efter!

I går tog jag återigen bilen till jobbet med cykeln på taket. Jag hade packat med mig ryggskydd och fullfacehjälm och skulle få sällskap av Sebbe. Hade sett att Skrå var åkbart. När skrå tittar fram är det definitivt vår på riktigt.

Och visst var skrå åkbar, i fint skick och ruskigt kul att åka. Vi tog även Kniven med en annan start och körde ett åk i Ladängen. Jag gjorde vårens första vurpa, den där som tar ned en på jorden igen när man vårrusigt tycker man är Queen of the fucking mountain. Jag gled en bit på magen och gjorde mig inte illa. Inte mer än att stoltheten fick sig en liten törn. Gav sedan upp när kroppen och huvudet kändes för trött. Det är ingen ide att pressa sig för mycket innan man är van att köra utför. Det är överhuudtaget ingen bra ide att pressa sig för mycket på berget.

Jag avslutade kvällen med att äta middagen ute i solen på balkongen och spana in nyvakna blommor in till grannens husvägg.

Tänk, om inget värre händer med nederbörd kommer den här cykelsäsongen vara en hel månad längre!