Cykelinstruktörsutbildning i Åre

I kväll startar den fyra dagar långa cykelintruktörsutbildningen via SLAO. Jag ska gå den tillsammans med Filippa och Michalli från cykelklubben och jag har sett framemot den länge. I eftermiddag hämtar jag Filippa och vi åker upp till hennes stuga i Tegefjäll. Det kommer att bli intressant och lärorikt även om det är mycket jag redan har koll på efter att ha läst igenom matrielet.

Men det har var på håret att jag fått avstå utbildningen. Och helt ärligt vet jag faktiskt inte hur det kommer att gå.

För det ligger till så att jag har en mindre fraktur i min högra axel. För en vecka sedan fick hjärnan för sig att det var en bra ide att bromsa precis på kanten av ett dropp. Snopet tog det stopp och jag flög likt Anja Pärsons klassiska sälstil och gick i backen. Tyckte axeln kändes lite stel men tog ett åk till innan jag åkte hem. Jag jobbade dagen efter men tänkte att det nog borde kollas upp ändå. Det visade sig att en liten benbit hade slitis lös i fallet men låg fint inbäddad under muskelfästerna. Ont skulle jag ha i några veckor men prognosen är god.

Jag har bollat detta med kursledaren och kommer tas hänsyn till min skada när cykeldelen ska utvärderas. Jag hoppas att det ska fungera och kommer göra ett försök.

Just nu är jag i stugan. Har mellanlandat här efter att ha skjutsat ned Hasse. Jag ska åka in på sjukhuset snart för ny röntgen och återbesök på Ortopeden. Jag är nervös och hoppas allt är som det ska, att frakturen fortfarande ligger fint där den borde.

Så återigen har jag bytt mtb mot landsvägscykling och har en period av rehab framför mig. Jag vill kunna åka skidor till vintern och cykla lite mtb innan snön kommer.

Dags att sluta cykla utförs nu? Cykla mtb överhuvudtaget? Aldrig. Oavsett sport kan man skada sig och livet är fullt av risker.