Välliste – från cyklistlivets bucketlist

Jag har skrivit om de där platserna som jag läst om, drömt om att få besöka och som fått mig att längta. Som jag nästan bygger upp en alldeles för hög förväntan kring. Källviken var en sådan plats som överträffade de där förväntningarna. Välliste en annan som plats som fått mitt cykelhjärta att längta lite extra. Efter att jag hade läst en artikel på Redbull om Åres mer gömda stigar som skulle vara i världsklass.

To explore a little piece of MTB heaven: meandering singletrack carved into nature, like it’s always been there. 

Hanna JOnsson

De stigar som ligger utanför bikeparken och inte heter Våfflan eller ligger i Björnens cykelområde. Texten och bilderna slog an något inom mig. Kanske för att jag längtade ut på cykel efter en knäoperation eller om det var för bilderna med blöta fjällbjörkar och färggranna cyklister. Dessutom visste jag sedan tidigare att Årefjällen bjuder på riktigt fin cykling.

Så en dag i juli lastade vi våra cyklar på biltaket och åkte de runt tio milen från Östersund. Jag hade min nya lekcykel, Marinen och var spänd på att testa den i fjällmiljö. Min endurocykel hade levererat riktigt roligt cykling i stökig terräng så det lovade gott. Vi hade packat med fika i ryggsäcken och var redo för en hel dag på fjället. Vi skulle nämligen testa Våfflan efteråt. I de pandemitider som även rådde förra sommaren kändes en utflykt i sin eget landskap och grannkommunen som ett riktigt stort äventyr. Hemester i Jämtland.

Jag hade rekat stigarna på Trailforks och vi parkerade vid Trillevallens slalombacke precis vid liften och insåg att de 45 minuterna skulle gå rakt upp. Troligen dragandes på cykel. Och vi fick rätt. Men det var en fin promenad och bitvis kunde vi cykla på lättaste växeln. Och med vetskapen om att tar man sig bara upp brukar man med stor sannolikhet få lön för mödan när det bär utför.

Det är värt att dra cykel uppför. Det lovar jag!

När vi hade tagit den allra brantaste biten av slalombacken och det planade ut lite slog fjällcykelhjärtat några extra volter. En slingrande stig upp mot toppen, fjäll i 360 grader runt omkring mig och snart en utförskörning utan dess like. Det här skulle bli bra. Det kände jag på mig.

Bakom varje topp..brukar det bara lite mer uppför.
Vällistes topp med utsikt över jämtlandsfjällen i alla riktiningar

Vi tittade till toppstugan, fotade lite och så sänkte jag droppen i botten och låste upp dämparna och tog några kraftiga tramptag längs med leden. Det var första gången jag körde Marinen i fjällterräng och den var som gjord för terrängen. Lätt tog jag mig över stenar och stök och såg till att lyfta blicken emellanåt. Tänkte att jag har cyklat mycket fjäll men det här var något alldeles extra. Kanske var det fina vädret, cykeln som levererade eller för att jag vågade ligga på lite extra som gjorde att det kändes extra fint. Eller så var det bara det faktum att Välliste är oerhört vackert.

Både uppför och lite platt och vyer.

Lite för snabbt landade vi ute på myren med lång spång. Bakom oss kalfjället och framför oss fjällbjörkstigen. Den som efter vad som kändes som kilometer av rolig spåncykling bjöd på riktigt rotig och stökig cykling ned mot Edsåsdalen. Jag var glad att det inte hade regnat för det hade gett lite extra adrenalin över hala stenar.

När vi väl kom ut på grusvägen och cyklade tillbaka mot Trillevallen var det med stora leenden och en överenskommelse om att cykla där igen. Se var de andra stigarna ledde och få njuta av riktigt riktigt fin cykling. Vi skulle bara cykla våfflan först….

Om det passar alla och ett litet tips

Det är här är ganska krävande fjällcykling. Dels för de höjdmetrarna man ska ta sig an. Både upp för själva Välliste och sedan transporten tillbaka från Edsåsdalen till Trillevallen. Sedan är fjällcyklingen bitvis ganska stökig och kan upplevas ganska teknisk om man inte är van. Det kräver lite cykelvana om du ska få ut något av turen. Jag skulle inte ta med hela familjen och turen passar inte alla.

Terrängen är varierad. Från ganska stenig men fin cykling på fjällkanten ned mot långa partier på spång och sedan fjällskogen med sina rotiga stigar. Sedan får du ett långt parti på grusväg som ändå är ganska trevlig tack vare fina omgivningar. Asfaltscyklingen till Trillevallen är just asfaltscykling med fina vyer. Möjligtvis en fin tur på landsvägscykel men lite långsammare på heldämpad mountainbike.

Ett litet tips. Man kan med fördel välja den andra stigen som finns på trailforks än den som omnämns i artikeln eftersom leden är den som man springer fjällmaran på och det finns skyltar som undanber cykling.

Och vill man slippa allt för mycket transport tar man två bilar och ställer den ena efter grusvägen ovanför Edsåsdlaen där stigarna mynnar ut. Sök på Trailforks!

Och slutligen. Om du ändå är i krokarna får du inte missa Våfflan! Här har jag skrivit lite mer om den. En galet fint led som ger så mycket cykelglädje att det liksom spritter i kroppen när man kommer ut på asfalten från skogen!

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: