Vi hade inte tur med vädret men kul ändå

I bland behöver man de där dagarna när fjällvädret inte är blåkupa och solgrop. Behöver dem för att komma ned lite på jorden igen. Jag har haft några helger av riktigt fint vårvinterväder och tänkt att det här med lediga fredagar är det bästa jag gett till mig själv. Den här veckans fredag var inget undantag i att vara fin och ge mer energi än vad den tar och lördagen lika bra.

I går hade väderleksrapporterna lovat starka vindar och lite lugnare väder i dag. I går blåste det och jag höll på mig på skidor i skogen. I dag var vi ett gäng som planerat en fatbiketur, helst på fjället och vädret såg ut att bli lite bättre än i går sett till vindarna. För säkerhetens skull hade jag en reservrunda i bakfickan. Skoterspåren ned till Klövsjö. En fin runda men inte som fjället och för Sandra, Robin och Erika som åkt från stan kändes den turen lite mindre fin i mina ögon. När det faktiskt inte blåste så mycket och solen tittade fram bestämde vi oss för att ta fjället. Hasse som jobbat morgon skulle möta upp.

Från en början blåste det inte så mycket. Inte fören vi kom in motvinden, den lite bitiga nordöstan mellan Märkestenshogna och Medaftonshogna. Den är sträv och har man samtidigt har lite trötta ben och det lutar lite svagt uppför blir det lätt en kamp. Men det är bara att gneta på som Lars så och backar tar slut.

Vi pausade vid Gammelvallen. Ställde ut bänkar att sitta på och hittade lite lä mot stugväggen medan solen kom och gick. Uppe på Oxsjövålen yrde snön över kammen och det är en mäktig syn och något man ska ha stor respekt för.

Efter fikat fick vi äntligen lite skön sidamedsurf över myrarna mot Skalsfjället och backen upp mot Jaktstugan. Där avvek Erika tillbaka mot Storhogna och vi skulle möta upp Hasse innan klättringen upp. I stället för att stå på stället och vänta mötte vi upp honom efter ett par sköna kilometer i rak medvind. Som sedan blev motvind när vi vände tillbaka.

Tack vare lite jäklaranamma och lite sidamed kunde jag för första gången cykla hela vägen upp till Jaktstugan på skoterleden utan att tappa grepp i snön. En stor vinst med trötta ben. Belöningen lite värme inne på Jaktstugan innan vi tog skoterledtillbaka till Storhogna.

Uppe på platån var sikten bitvis mjölkig och vi sa till varandra att det var skönt att vi var på väg åt rätt håll sett till vinden. Att focrera den motvinden hade inte varit roligt. Men det var fint i blåsten och som Emma sa är det otroligt fint med ledkryssen i allt det vita.

När vi passerade Örnstenen och där vi svängde av mot Oxsjön tidigare på dagen syntes fjällen dåligt i snöyran. Även om vi inte hade vädret på vår sida blev det en otroligt fin tur. Med nya bekantskaper och många fina kilometer i det finaste man kan cykla vintertid.

Fjällen, ena stunden sol och medvind och sedan sträv motvind och snöyra. Fostrande och fint så länge man är ute under säkra förhållanden och inte tar onödiga risker. Under förhållanden som i dag kan fjällvädret vara en extra krydda och fint på sitt sätt.