Cykling som stresshantering

Vi har lite kaos på arbetsplatsen just nu. Det händer mycket nytt och senaste året har kantats av förändringar som snabbt satts i bruk utan att vara särskilt genomtänkta. Den stundande semestern har därför känts extra viktig.

I morse blev jag nästan lite rädd för mig själv. Först tror jag att jag glömmer kaffebryggaren på hemma. Skyndar hem och möts av en avstängd kaffebryggare. Sedan:

När jag i ilska och stress inte kan svara i min jobbmobil eftersom jag inte hinner dra fingret på skärmen innan samtalet bryts, samtidigt som jag försöker nå personer i den fasta telefonen. Det tog tre missade samtal på jobbmobilen innan jag förstod att jag ringde mig själv. 

På eftermiddagen i bilen lite stressad för att hinna in på kontoret och checka av allt innan jag skulle möta upp mitt cykelsällskap i Badhusparken. Tänker att jag ska cykla och sen åka direkt på kontoret och göra ett par timmar till.

Kommer på en genväg förbi Fristilen för att snabbare komma fram till Rådhuset. Känner mig smart, nöjd och lite exalterad över att jag hittat en ny väg. Tills jag inser att det är precis samma väg som jag alltid tar. 

Jag tänker på vad en sak vi pratade om på handledningen under gårdagen.

När man tänker att man inte har tiden att göra en viktigt sak ska man ta sig den. För det är precis det man behöver då.

Jag bestämmer mig efter en kopp kaffe och min energibar (som jag turligt nog och inte minns att jag packade ned) att jag byter om till cykelkläder och skriver ett enda meddelande sen gör jag kväll. Precis så. Jag hinner det jag hinner.

Tjugo över fyra möter jag upp Therese i Badhusparken. Vi har bestämt att cykla runt Brunfloviken. Det blåser rejält och vi vet att vi får motvinden på vägen hem oavsett vilket håll vi tar rundan. Vi bestämmer att det roligt att klättra backar vid Grytan och upp mot Berge från ett håll. Byter ett par ord med Hasse som kommer cyklande. Sedan ger vi oss av mot Brunflo. Det blir 45 km som släpper allt vad stress heter. Som ger härligt och efterlängtat flås. Vi njuter av medvinden och kör hårt i backarna och konstaterar att vi kommer att få det tufft i motvinden på vägen tillbaka över Marieby. Starka som vi är, för det är vi kör vi partempo hela vägen på andra sidan. Korta förningar med hög puls och lite vila på varandras rullar. Jag blir inspirerad av Therese snygga cykling och kämpar lite extra. Kommer i håg hur roligt och nervöst det var att vara nybörjare på hennes tjejträningar i landsväg för hundra år sedan. Känner att jag saknat både jämt och tjejigt landsvägssällskap. Saknat racern och faktiskt även Brunfloviken som jag inte cyklat enda gång den här våren och försommaren.

Skiljs åt i Badhusparken och bestämmer att det här gör vi om. Jag spurtar hem. Trött så klart. Mör i benen och med ett rensat huvuvd och en go känsla i kroppen. En dag kvar till semester. En dag. Jag hinner det jag hinner i morgon.