Den allra sista lediga fredagen

I många år har jag jobbat 80% och fredagarna lediga. Tid för att återhämta mig, vara ute och hitta på saker. Ett bra sätt att förlänga helgen och gjort att jag haft ork över till annat än att jobba. Jag gick ned på 80% innan jag dammade in i den där väggen för något år sedan och efter sjukskrivning en sätt att faktiskt kunna jobba.

Nu har jag haft min allra sista lediga fredag. I och med att jag byter jobb går jag upp på 100% igen. Det känns lite nervöst och jag funderar på om jag kommer att orka. Men det kan gå bra, med rätt förutsättningar, bra förmåner i form av mycket friskvård i veckorna, distansarbete två dagar i veckan och inget jobb på klämdagar. Det gör att jag kan hitta återhämtning under arbetsveckorna. Det lika spännande som läskigt, både att byta jobb och att gå upp i arbetstid igen.

Den där sista lediga fredagen gjorde jag det som burkar göra mig glad. Den sensate tiden har varit lite tuff och stressig och sista dagen på jobbet något som jag skulle vilja sopa under mattan. Jag behövde få göra något där jag kopplar bort alla tankar som brukar rusa och fokusera på att cykla. Min storebror uttryckte det så bra: Kopplar bort allt runt omkring och vara en stund i en tanke att välja en linje.

Just så blev det. Jag åkte upp till Åre och skulle få en sista fin semsommardag i parken. T-shirtvarmt i lågzon och lite byiga vindar i högzon. Jag ville åka den nya svarta leden Farsans morgonrutin, nöta Bräckebäcksleden och testa första delen av Uffes som blivit renoverad. Jag ville få långa åk från toppen och ned till botten för att bli riktigt trött i kroppen. Åka några gånger upp med Kabinbanan.

Allt det där fick jag. Och för första gången på länge hade jag flyt med mig. Nyservade dämpare på Orbean gjorde det lite roligare och allt eftersom dagen gick kom också farten och glädjen i att cykla utför. Den har saknas lite den där glädjen. Jag har haft dåligt självförtroende och inte varit så pepp.

Även om det är roligare med sällskap en dag i parken var det ändå skönt att vara ensam. Få landa lite i allt som varit och som kommer. Inte behöva prata med någon och bara åka så mycket som jag orkade. Få njuta av fjäll som byter skepnad från sommargrönt till höstgult.

När liften stängde åkte jag hemåt. Landade hos Cissi på Frösön och körde sedan hem för första gången i mörker den här sommaren. I helgen kom det utlovade regnet och nu i skrivande stund vräker det ned utanför fönstret. Jag är nöjd att jag tog tillvara på den sista lediga fredagen på allra bästa sätt.

Det fina med mitt nya jobb är att det faktiskt är möjligt att ta några åk i parken på en kombinerad lunch- och friskvårdstimme. Likaså att kunna cykla lite i Björnen eller i det nya som byggts i Järpen. Till vintern kommer jag kunna åka längd i riktigt fina spår. Det känns lyxigt!