Den kallas den bästa veckan på vintern

Jag är julledig fortfarande. Tar av alla mina semesterdagar som inte togs ut i somras. Vanligtvis brukar jag vara ledig den här veckan enbart. Jag jobbar över julen och sparar ledigheten tills när det lugnat sig lite i fjällen. Det vill säga veckan efter nyår. Allra bäst är egentligen lågsäsong i slutet av januari om man vill vara ensam men trettonhelgen betyder inte lika många semesterdagar som går åt för min del.

Hursomhelst är jag i stugan den här veckan. Hasse har börjat jobba igen och att vara kvar hemma kändes lite ensamt trots allt. Jag tvekade länge om jag skulle ta med skidorna eller inte. Det har inte varit så mycket snö här och hemmavid har skidspåren varit bättre. Men jag tog med mig både klassiska- och skejtskidor till slut och det var bra det. För det har både snöat och blivit helt okej skidspår även om det sticker upp lite sly på en del ställen.

Jag har av förklarliga skäl inte orkat åka lika mycket skidor som förr om åren. Men det gör inget. Jag har inga tidsmål eller distansmål eller jagar form. Jag är nöjd så länge som kroppen vill röra på sig. Är det på skidor eller bara en promenad för lite kaffe på fjället som för någon dag sedan är det gott nog!

I förrgår åkte jag och Hasse skidor tillsammans för fösta gången den här vintern. Han har haft en krånglande rygg men som gett mig sig. I gråväder och i ett lugnt tempo på fluffig opreppad skejtbädd åkte vi ett varv på Storhogna. Spåret som jag kan utan och innan och fått vara med om många omdragningar. I år ser det ut som i fjol och jag hoppas det inte blir några fler ändringar. Det är helt okej även om tjusningen med det har försvunnit i takt med alla nya tomter i området.

Efter ett varv skejt bytte jag till klassiska skidor och åkte ett till lika lugnt varv i min ensamhet. Vinden hade tilltagit och spåren hade drivit igen men det var fint ändå och jag hade lyckats fästvalla riktigt bra.

I dag var himlen molnfri och det blåste lite på toppen. Jag tog mina klassiska skidor och åkte strax över 90 minuter i fina spår och med en sol som färgade grantopparna fint brunröda. Jag fokuserade på tekniken i diagonalen och hade fint flyt. Jag har hittat tillbaka till den klassiska åkningen efter några år av nästan uteslutande skate. Det är fortfarande ringrostigt och stakningen är lite stapplig. Men jag tänker att det kommer och att det är bra att kombinera de båda stilarna.

Det var en sån där dag när hjärtat nästan slog lite extra av hur fint det var ute. Snöulliga träd, blåatonade fjälltoppar och glitter i snön. Så där som det blir när det är riktigt kallt. Och så ljudet av knarrande skidor och stavar. Det är ljuvligt när man har fäste under skidorna och solen skiner.

Det återstår flera lediga dagar innan jag återgår till jobbet igen och de dagarna ska jag ta tillvara på!

2

Leave a comment

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: