Det är väl bra typiskt…

På önskelistan. En egen tempokruka

I kväll är det formtoppen i Hammerdal. Andra formtoppen för den här våren. Tempolopp på en rolig banan. Vårens första formtopp kunde jag inte vara med på. Jag hade tagit på mig ett spinningpass för en kollega. Hasse backade ur när väderprognosen lovade regn men visade sig bjuda på bra väder. Vi hängde med Happyride-gänget ut senare på kvällen. Hasse var lite sur på sig själv att han inte åkte i väg trots allt.

Därför har jag varit lite extra pepp på att bränna ur lungor och ben på Alohan. Nu är det bara så at jag inte riktigt vet om jag är frisk eller inte. Vår del av kommunhuset är ”sjukt”, jag snorar, är trött och har huvudvärk varje dag och väntar på att få byta kontor. Till det kommer pollenbesvär från björk som slår ut och på toppen en känsla av att vara lite krasslig i kroppen. Dottern är dunderförkyld. Vad som är vad i kroppen är svårt att veta just nu.

Runt 50 minuter på maxpuls i lite regn och sedan sitta i en bil lite frusen känns lite vanskligt med tanke på att jag vill vara på topp i helgen. Ett tempolopp åker man ju inte direkt och ”cyklar i genom”. Vi får se. Jag kanske stannar hemma och bakar syltkakor till sjuk dotter.

Det är väl bra typiskt. Jag som längtat så efter tempoloppen i sommar.