Det är väl bra typiskt ändå

Jag skulle ha åkt upp till Åre med jobbet i dag. Två planeringsdagar i det verkliga livet och inte över Teams. Jag såg framemot det även om sociala sammanhang fortfarande tar mycket energi och gör mig trött. Men jag blev snuvig och fick sjukanmäla mig. Trist.

Det är väl bra typsikt ändå. Jag som under de där pandemiåren aldrig varit så frisk och nu bockat av många krassliga dagar. Jag kanske är mer känslig nu när jag inte utsatts för så mycket virus som förr. Jag tror det.

Det är också typiskt att bli sjuk när jag började känna mig stark på cykeln efter någon vecka med galet slitna ben och trög känsla i kroppen. Jag kanske skulle ha anat att något var på gång i går när pendlingen till jobbet kändes lätt och jag på eftermiddagen kunde tycka rejält med watt uppför. För jag var stark igår.

Tanken var först att ta en omväg över Rannåsen hem. Köra några av de fina stigarna där. Men när regnet smattrade mot kontorsfönstret i omgångar bestämde jag mig för att köra race på Zwift i stället. Hittade ett som skulle passa i tid innan middagen. Pendlingen hem skulle få vara uppvärmning och jag skulle med god marginal hinna byta om.

Det var riktigt kul att tävla igen. Andra racet för den här Zwiftsäsongen och jag hängde med fint och kunde göra en stark avslutning i sista backen. 30 minuters hård träning efter låg tid av lugn cykling. Sen började näsan rinna lite och jag nysa och i morse var det inte bättre.

Jag passar på att sova och håller tummarna att vår planerade tur till Järvsö på fredag kan bli av. Två dagars downhill, övernattning på hotell och god mat som ska få avsluta en fin utförssäsong. Det skulle vara bra typsikt om det inte heller blir av.