Det gick inte som jag tänkt – recap på senaste tiden

Det är lite tyst här emellanåt. Jag har mycket jag vill skriva om men jag tappar orden och farten när jag kommer hem från jobbet. Min hjärna jobbar inte som förr och det är en sorg i det. Jag gillar att skriva, jag gillar att blogga och vill defentift itne lägga ned. Så det får gå lite långsamt här. Slow writing kallar vi det.

Så jag gör en ilten recap på senaste tiden den här gången.

Jag hade ju en ambitös plan att köra en vätternrunda på traiern i Zwift i fredags. Jag var pepp. Förberedde med energi för den långa dagen på cykeln, la upp en plan för när jag skulle unna mig ett par nya bibs, var jag skulle dricka kaffe, när jag skulle ta en liten paus och hur jag mentalt skulle klara runt 10 timmar. Fick den där pirriga känslan jag fick förr om åren när det stundade långlopp eller tävling. Fick till och med känning i halsen så som jag kunde få inför tävlingar för. Halskänningen kom på fredag förmiddag och med den tröttheten. Jag kände mig väldigt tveksam till att cykla. Jag avvaktade till fredag morgon. Satt vid köksbordet strax före 6 på morgonen med kaffekoppen och filtallriken framför mig. Halsen kändes raspig och jag bestämde mig för att inte köra. Tio timmars träning är vansinnigt dumt med det minsta sjukdomskänsla i kroppen. Jag satt sedan uppe ett par timmar efter att koffeinet kickat in. Sov en stund mitt på dagen och fick rinnande näsa under kvällen. Jag gjorde helt rätt.

På lördagsmorgonen var halsontet och snorigheten borta. Bara en trötthet kvar i kroppen. Hasse ordnade med födesedagsfrukost till mig som klviit över 45 års-strecket nu. Vi tittade på Marcilonga och bestämde oss för att få lite frisk luft i form av lätt skejt i vårt nya skidspår i Torvalla. Tung blötsnö och opreppat skejtbädd gjorde oss för trötta. Jag kände att det räckte med ett varv och lite mindre än en halvtimmes skidåkning. Det blev oskcå helgens träninng de där 30 minuterna.

Hasse bjöd på middag på Hemma hos, en mycket trevlig och prisvärd restaurang i stan. Mysigt att få gå ut och äta emellanåt och en fin födelsedagspresent. Vi ägnade sedan kvällen åt att lägga pussel. En lördag helt i min smak.

På söndagen kikade mamma, och Cissi och deras respektive förbi. Vi bjöd på middag och tårta och jag fick presentkort på garn och fullfacehjälm. Bejakar både min inre tant och mitt lekfulla barn.

I måndags passade jag på att ta mig ut på lunchen. 37 minuters skejt och en snabb lunch och några minuter av flexen. Väl värt för dagsljus och tid för att låta huvudet vara i fred utan jobbintryck. På tal om tryck kändes det som jag hade det när jag susade ned mot snölagret och vidare runt Rannåstjärn. Med lite lätt hybris med slaget hårdare när backarna tillbaka mot stadion och jobbet kom. Dåligt glid och en nyss krasslig kropp är sällan en bra kombination. Men jag kämpade på och tänkte positiva tankar.

I går passade jag på att cykla utomhus. Mötte upp Erika vid Verksmogrillen och gled sedan genom ett vansinnigt vackert vinterlandskap i Spikbodarna. Vinterrundan är i perfekt skick och vid sådana tillfällen kan inte vintercyklingen bli så mycket bättre. Efter en och halv timme rullade jag in på gården och värmde upp lite kalla tår i duschen, fikade länge och somnade med en skön känsla i kroppen. Jag behöver göra något direkt efter jobbet, annars vinner tröttheten över mig och jag somnar på soffan. Lite frisk luft, prata i kapp med någon man inte träffat på ett tag och röra på sig i lugnt tempo gör mycket för välbefinnandet.

Så även om det inte alls blev som jag tänkt och det känns lite tråkigt att jag inte fick bli så där trött man blir efter riktigt långa upptåg blev det bra.Min trainer står kvar, jag kan göra en Vätternrunda längre fram. Likaså kan jag utmana mig ett riktigt långpass på fatbiken. Kanske inte 15 mil men väl en dag ute framöver. Vi får se vad jag hittar på!