Det här med intervaller utomhus och inomhus
Visst är det lite konstigt att intervaller utomhus är så mycket roligare än inomhus på trainer? Om nu intervaller kan vara roliga. Jag tänkte på det i helgen när vi gjorde en repa upp till Varggransstugan för att putsa lite på tiden vi har där. Dagen innan hade jag cyklat upp på 7,58. Lagom opepp och inte särskilt uppvärmd. Senaste vändan upp slog det mig mitt i allt frustande och svid i benen att minuterna går så ruskigt snabbt och att det går att pressa sig på max så länge. 7 minuter stannade min tid på. 7 minuter på en högre puls än jag lycktas utföra vinterns trainerintervaller på. Om jag inte hade cyklat ett pass innan och sedan bränt runt skidspåret så hade jag nog kunnat åka upp ett par gånger till. De senaste långloppen har jag kört på galen hög puls i sisådär 3 timmar utan att krokna i huvudet. Fast då har jag ju små stunder när jag får lite återhämtning.
Hemma under vintern pallar jag knappt den första minuten på trainern innan kroppen liksom säger åt mig att lägga ned. Försöker med massor av knep, bra musik, tänka på något roligt, titta på skidlopp (funkar icke) osv. Fyror är som ett långsamt avlivningsförsök. Till och med tröskelpassen på lägre ansträningsnivå är svåra att ta sig igenom mentalt. Lite som tandvärk. För jag klarar ju egentligen rent fysiskt att köra hårt under 4 minuter. 7 också så jag borde ju kunna härda ut.
Det är ju väl så enkelt att ute händer det saker, det går att titta sig omkring och så är det ju alltid trevligt att komma framåt när man trampar. Inne blir det monotont. Tänker att jag ska ta go-pron på styret nästa pass upp för Varggransbacken. Så kan jag försöka lura hjärnan i vinter där hemma i vardagsrummet. Kan funka. Troligen inte men ändå.
Vad har du för knep att ta dig igenom intervallpass inomhus? Berätta så har jag något att prova!
06 Comments
Leave a comment
Haha.
Det är ju lite roligt, för mig är det precis tvärtom.
Intervaller inomhus tycker jag är mycket lättare att utföra disciplinerat, jämnt, kontrollerat och hög intensitet.
Utomhus blir det väldigt lätt mishmash för mig, typ full kareta från början med fjösiga ben på slutet, för mycket störmoment för att kunna ha fokus på intensiteten.
Tror det till viss del beror på avsaknaden av jämna, fina och långa uppförsbackar i min närhet. Svårt att trycka jämnt på böljande vägar.
Men men, så länge jag blir snabbare spelar det ju inte så stor roll om fyran egentligen är två tvåor eller så. Fast IRRITERANDE.
Knep för inomhuscykling? För mig är det en inställningsfråga, gör det inte ont gör det ingen nytta liksom.
Släck lampan, glo på displayen, kötta.
(fast klart det blir FAILpass då och då…)
Ångest hela dagen före ett kvällspass, det är min melodi vintertid (längtar).
Haha hur det kan vara! kan hålla med om att det är lättare att få till mer strikta intervaller inomhus eller åtminstonde tänka att de ska det. Jag lyckas dock hålla i hop dem bättre utomhus just för att jag inte mentalt ger upp lika lätt.
Här omkring har jag ju en del bra backar för intervaller, sådana där jämna historier, intervaller på platt väg däremot har jag svårt att utföra.
Det där med mörker ska jag prova i vinter. Fick ett tips en gång att verkligen våga bjuda in smärtan som kommer, att inte vara rädd för att ta i. Det hjälpte faktiskt för jag är lite lat av naturen när det kommer till att ta i ordentligt. Ångesten känner jag igen men inte efter vinterintervaller inomhus!
Håller med dig Helena, ute funkar OK men intervaller på trainer suger ordentligt. På något sätt känns det lättare att hacka upp utomhusintervallerna i mindre bitar och lida sig igenom, innomhus känns det ju som om klockan går baklänges! Måste testa Varggransbacken nästa gång jag är uppe i stugan i Augusti, jag brukar köra uppeifrån oss på Kulljohannes och ned till campingen och sen upp till hotellet 4 gånger, sen är man rätt slut! Har egentligen inga bra tricks för att få innomhusträningen att bli lättare, möjligtvis att sitta i ett kallt utrymme så man vill bli varm genom att köra skiten ur sig. Förut satt jag i vårt oupvärmda garage som höll runt 3-4 grader på vintern och klämde ”fyror” och det funkade rätt bra tycker jag. Men kul var det inte…..
Eller att den där klockan inte alls går. Så långa sekunder som det är inomhus är det aldrig annars!
Ja gör det! den är fin på sitt jobbiga sätt. Mest för att den slingar sig lite. Prova stigen bakom stugan också, den som går ned till skalet igen. Brant och rolig bortsett från början där man nästan får krypa under snåren som är.
Fy den backen upp till spat är hemsk! En annan backe som jag gillar att pressa i är backen upp mot Torvallen, den är lång och seg och faktiskt riktigt skön!
Vet du, kom på en grejj jag brukar göra ibland. För att låta hjärnan jobba med annat.
I och med att jag glor på klockan heeela tiden brukar jag tvinga mig att räkna hur stor del det är kvar av intervallen, kontinuerligt. Alltså, inte bara halva och fjärdedel, utan tvinga ner mig på så små tårtbitar jag hinner med. Tänk typ 1/2, 1/3, 1/4, 1/6, osv Ju tröttare jag är desto sämre blir jag… Men hjärnan gör annat än att bara tänka SLUTA.
Du det ska jag prova! Bra tips 🙂 Försöker i bland räkna ut hur lång tid det tar att köra en mil på långlopp, 5 km osv och det slutar allitd med att jag inte riktigt får till matmatiken men jag tänker i alla fall inte på att det jobbigt under en stund.