Det kan vara så svårt att vila i bland

Visst är det lätt att säga till andra att vila från träningen? Säga att extra vilodagar gör gott och att det inte är hela världen att ställa i planerade pass. Men jag tycker att det är otroligt svårt att säga till sig själv. Jag har haft en period av riktigt bra flow i träningen. Betat av planerade pass, gröna i trainingpeaks eller lite oreanga när jag dragit över lite i tid. Jag har känt mig stark, gjort PB:n i gymmet och sprungit längre än på flera år. Men jag glömde att vila förra veckan.

I går kom den stora tröttheten över mig. Jag satt i soffan och tittade på det planerade passet på datorn, gjorde en vända in till trainen i vårt träningsrum. Bestämde mig till slut för att vila. Orkade knappt ta mig från soffan till sängen. I dag har dagen gått så långsamt och jag har känt mig lite lättirriterad i kroppen. Rastlös på något sätt. Jättehungrig utan stopp i magen och huvudvärk som kommit och gått.

Massor av signaler att inte träna. Bara vila. Ändå tänkte jag jogga i kväll. En tur runt Sångbäcken. Pepp men galet trött när jag mötte kvällsljuset vid stugan. Så kom en liten känning i halsen. Ännu mer huvudvärk och en trötthet större än i går. Hade det varit en kompis hade jag sagt vila du! Ett pass mer eller mindre gör inget. Det är bättre att du är pigg i morgon.

Nu försöker jag vara den där bästa kompisen till mig själv och sa precis det där alldeles nyss när jag lagt in passet i garminklockan. Strunta i det där. Sov i stället. Det spelar absolut ingen roll om det här passet och gårdagens fick ställas in. Du hinner träna. För kanske är det vanligt trötthet eller så är jag på gång att bli sjuk. Och det vill jag inte. I helgen kommer Sandra och Robin för en stughelg full av cykel och skidor. I morgon är det bara jag och Hasse och vi ska åka skidor. Då vore det himla dumt om jag joggade i gång en förkylning!