Distans en måndagskväll

Jag har inget upplägg för träningen längre. Inte mer än att jag försöker underhålla det jag har. Jag kör mycket utförs och lägger in något distanspass per vecka. Det gör att det blir för lätt att timmarna tickar på och blir för många med följden att jag känner mig sliten för det mesta. Men det är så roligt att cykla, roligt att nöta leder på berget och köra stig. Roligt att kunna springa emellanåt. Men för att till slut inte alls orka så ser jag till att ge kroppen lite extra vila när den ber om det. Så senaste veckan har varit lugnare. Jag har inte trampat så mycket, mest åkt utför och inte alls jagat mina eller andras tider på stravasegment. Det pågår nämligen en veckoutmaning på speciellt utvalda stigar och även om jag inte alls orkar har jag kört mitt bästa i två veckor.

Jag saknar känslan av att ha ett upplägg, en ram och något att bocka av. Veta att det gör mig till en lite snabbare cyklist och att det är okej att känna sig i mindre bra form för att man inte har toppat riktigt ännu. Jag tränade ju efter upplägg i fjol och lagom tills att tävlingarna skulle dra i gång skadade jag revbenen och så nästan på dagen ett år skadade jag menisken. I vintras la jag upp en ram igen och när tävlingarna ställdes in gav jag upp.

Men det är samtidigt skönt att göra lite som jag vill och inte behöva känna att jag måste leverera och slita med tuffa träningspass. Eller att jag måste stryka spontana pass eller möblera om för att schemat sa något annat. Som i går när vi bestämde oss för att en måndag är en lika bra distansdag som en helgdag. För nu är det ljust länge på kvällarna och middagen kan ätas lite senare än vanligt.

Jag hade lagt en rutt med stor del grus och skogsväg och enkla släta stigar. Något som jag saknat och tycker är så skönt att cykla i bland. När man bara vill rulla utan att behöva tänka så mycket. För att få lite guldkant på turen skulle vi ta Fugelstaslingan på vägen hem. Ungefär 5 mil i lugnt skönt tempo räknade jag med.

Det blev en riktigt fin runda. Vi tog stigar vi inte ¨åkt på flera år när vi tog oss upp mot Ope och ovansidan av Brunflo. Stigar som vi körde i ett förr. Likaså motionsspår nere vid sjön vid Marieby och så de fina stigarna i Fugelsta. De som var så gröna och lummiga i går att det nästan gjorde ont i ögonen.

3.5 timme senare stod vi utanför vår port och kunde summera ett bra distanspass och sedan äta en sen middag på balkongen. Det var en helt vanlig måndag i juni och en helt vanlig måndag som jag kommer att spara och plocka fram när mörkret kommer i höst och kvällarna är korta.