Dom kallar det brittiskt före

I går morse skulle ett par vänner ut och cykla i Böle. Jag tänkte följa med eftersom vi ändå skulle hem till Östersund från stugan. Får jag chansen att cykla i Böle med folk som hittar försöker jag att följa med. Jag hittar inte så bra där och säger varje höst att till sommaren ska jag cykla mer där. Vilket inte blir av. Vädret i går skulle bli så där fuktigt, småkallt och grått så som det gärna är i slutet av oktober. Till och med regnet lockade faktiskt lite.

Men eftersom de senaste dagarna inte riktigt blint som jag tänkt så blev inte heller lördagen enligt plan. När vi kom hem från stugan förstod vi snabbt att fläkten på vinden var lagad eftersom det mullrade högt trapphuset. Den har varit avstängd ett tag nu och gjort inomhusluften unken. Det där mullrade bådade inte gott. Det lät ännu mer inne i lägenheten och vi insåg snabbt att vi inte skulle få sova många timmar. Efter tre telefonsamtal till jouren, flyttande av säng till trainerrummet slumrade vi en stund framåt morgonen och någon cykling var inte att tänka på då. På förmiddagen kom jouren och stängde av fläkten som fortfarande felar. Jouren som de sagt redan var på väg på natten. Det var med lite sorg i hjärtat jag messade att jag inte skulle följa med trots dirtsuitväder och brittiskt före som någon sa i konversationen. Ett sånt där roligt före när det är halt slirigt och alldeles underbart.

Framåt lunchtid sprack det upp ute och solen kom fram. Jag bestämde mig för ett långpass i min ensamhet. Ett lugnt pass där jag skulle få trampa ur lite trötthet och kanske få mitt surrande huvud att lugna ned sig. Fläkten mullrade liksom fortfarande. Så jag blev avsläppt på Andersön. I ryggsäcken hade jag för en gång skull energi.

Jag rundade Andersön på blöta stigar med hala rötter. Andersön som jag inte varit ut till sedan i våras. Till en början var jag ganska ensam ute på stigarna men mötte allt fler vandrare ju mer klockan blev. Jag kände hur huvudet lugnade ned och tankarna blev lite klarare. Jag var såklart jättetrött i kroppen men glad att jag tagit mig ut. Njöt av solen som faktiskt värmde lite och fick se hur dimman lättare i skogsbrynen.

Jag tog vidare över Åkeräng via för mig nya stigar i otroligt fin mossig skog. Det började skymma lite när solen försvann bakom molnen klockan började närmare sig tre. Jag fick lite bråttom mot Fillsta och Böle för hinna att få roliga utförslöpor innan det skulle bli för mörkt i skogen.

Jag sladdade mig utför en av de roligaste stigarna som mynnar ut vid Böle Skola. Halt och helt underbart även med lite trötta ben. Jag skyndade mig hem via cykelbanor till stan i takt med att det blev allt mörkare och regnet tilltog. Nästan 3 timmars cykling gjorde gott både för huvud och för kroppen. Det hade inte gått särskilt fort och det hade inte alls funnits något krut i benen. Att få sova är viktiga saker.

I dag var vädret ännu mer brittiskt med tung dimma över Annersia och Böle. Det skulle blåsa lite för mycket för hoppträning i Brunflo Bikepark så vi bestämde oss för att ladda ned en GPX-fil från de som körde Böles stigar i går och navigera efter den. Vi visste att vi skulle få lite regn på oss så våra dirtsuits åkte fram. Teletubbiesdräkten som jag kallade den i senaste avsnittet av podden.

På riktigt hala men otroligt fina och roliga stigar snurrade vi i nästan 2 timmar. Stigar som flöt ned för Böleberget och bjöd på pirr i magen och slirigt före. Inte särskilt rotigt men halt i gräs, löv och lite lera. Ett sådant där före när man får hålla tungan rätt i mun och låta bli bromsarna så gott det går och jobba med cykeln under sig för att hålla kurs. Sådant före som jag inte varit särkilt bekväm eller bra på i år men som jag nu hanterat riktigt bra.

Bitvis hade vi lite svårt att navigera efter min dator och fick ett par extra vändor uppför men mer utför som belöning. Och vilka stigar vi fick cykla. Genom skogspartier med grön fin mossa, på stigar i tallskog och över hyggen med stig när man får pumpa sig fram. Böle bjuder på cykling som man bara vill ha mer av och cykling som blir extra roligt i lite grått regnigt väder.

Efter tre timmar var vi hemma och kunde slänga av oss skitiga overaller i badrummet som bara spolas av sedan. Ställa ut två smutsiga cyklar på balkongen och känna oss lagom trötta!

Och det dom kallar brittiskt före får stanna kvar ett tag till. Snön får dröja för jag vill cykla mer Bölestigar i november. Jag vill träna ännu mer på sliriga stigar och bli bättre att hålla fart. Jag är inte redo för snö än. Inte här i stan.