En 20:a på max

De senaste rena träningspassen är lätträknade. Framförallt om jag plockar bort den tid jag lagt på teknikträning. Jag tappade motivationen till att köra tufft och med någorlunda struktur i somras. Det fanns inte så mycket som gav bränsle till att ta i ordentligt och mycket. I stället har jag cyklat. Långt och länge, i bland tufft och intentsivt när jag kört hårt på stig och vilra däremellan. Och så har jag tekniktränat i massor. Det har passat bra när dte inte blev några enduroätvlngar eller riktigt långa lopp att förbereda mig för.

Men emellanåt längtar jag att ta i så det pirrar i armarna och gör ont i benen och det känns som jag har lungorna utanpå. Jag gillar att ta ut mig själv och att få ta i ordentligt. Allra mest gillar jag att göra det utomhus på de stigar som jag cyklar på. Då får jag tänka och flyttar fokus från att det är jobbigt till att ta mig framåt. Jag får också köra stig när jag är trött och det gör att jag får bra tekniktärning. Allra roligast är det om det är varierande och innehåller både uppför och utför och lite platt däremellan. Då kan jag verkligen ta i och ta ut mig när det händer något.

Jag har lite olika slingor för sådana ändamål. Både hemma och runt stugan. Av lite olika karaktär. Senaste tillskottet är nog det roligaste. Det är ett stravasegement skapat av Olle, en cykelvän som så ofta hittar riktigt roliga stigar. han har satt i hop Lilljöns finaste och trevligaste stigar till ett XCO-inspirerad slinga. En som innehåller en hel del av Lillsjöns karaktäristiska rotiga stigar, jobbiga klättringar och roliga utförslöpor. Endast några hundra meter grus och platt. Annars upp och ned och repeat på det. En slinga där det inte finns någonstans att vila eftersom utförslöporna inbjuder till att ta i och skapa fart. Slingan har tagit strax över 20 minuter för mig innan.

I dag fick den slingan agera lunchträning. Uppvärmning på ca 10 minuter upp till Lillsjön. Fullt spett runt slingan och ett fint pers på 3.5 minuter och runt 10 minuter hem till hemmakontoret igen. Slingan tog i dag 17,45 minuter med en känsla av trött kropp och sega ben. Inte så konstigt ändå eftersom jag nästan somnade på förmiddagen. Men jag blev riktigt nöjd. Trots att jag mest myscyklar finns det lite krut när jag väl tar i och ju bättre jag kör tekniskt desto snabbare går det. Med den nya cykeln kör jag ungefär lika snabbt som på superoirn på rötter och stigar som inte är väldigt branta eller riktigt långa. Lite mer slaglängd och lite bredare däck gör att stöket slätas ut lite och jag kan hålla högre fart. Dessutom sporrar det mig at tkunna köra jämnsnabbt med mig själv på en lättare cykel.

Nu är jag otroligt trött men laddar om för en kväll i Brunflo Bike Park. Kvällarna där börjar nog bli lätträknade eftersom det mörknar snabbt. Det blåser lite i dag så jag tror hoppträningen får stå åt sidan för lite övning på de andra lederna.