En bättre torsdag!

I morse lät jag bilen stå och tog cykeln in på jobbet. Det gjorde jag även i måndags. Man skulle kunna tro att jag cyklar varje dag men så är inte fallet. Är det något jag inte får till är det cykelpendlingen. Det är lättare att ta bilen och ska jag vara snäll mot mig själv handlar det också till stor del om att jag har begränsat med energi. Dagar när nivåerna är låga är det ett stort mentalt hinder att ta cyklen och jag behöver spara lite på den energin som finns. För att orka göra saker hemma och orka cykla som vanligt på kvällen eller eftermiddagen. Men samtidigt vet jag hur skönt det är få trampa i gång kroppen på morgonen och skönt även för plånbok och samvetet över miljön att inte ta bilen de där 14 km tur och retur. Så jag har satt ett litet mål att försöka pendla varannan dag. Hur det går återstår att se.

Men åter till morgonen, den som bjöd på höstens första frost och kallgrader. Det är svårt att klä sig rätt den här tiden innan man vant sig och kommit in i rutinen med alla kläder. Jag tog vanliga cykelhandskar och tunna strumpor i skorna men hade sinnesnärvaro att ta mig på benvärmare och under shortsen och en underställströja under den långärmade cykeltröjan. Det var iskallt och jag fick stanna och ta på mig ett pannband. Jag frös hela vägen till jobbet och blev aldrig riktigt varm.

På vägen hem däremot svettades jag om både ben, händer och överkropp. Jag tog en lite längre omväg hem med lite högre tempo. Tänkte att det är typiskt oktoberväder, kallt som fasiken på morgonen och nästan sommarvarmt på dagen. Eller åtminstone vårvarmt.

Det blev en bättre torsdag i dag. Kroppen kändes pigg efter en segdragen förkylning och en känsla av seg kropp. Jag kunde trycka på lite och plocka hem ett par stravakronor i Rannåsen och på ÖSK. Kronor på segment som inte enbart bär utför. Jag var pigg hela vägen hem och inte tappade all ork ett par kilometer hem som hänt den senaste tiden.

Jag var också så pigg mentalt att jag tog mig igenom hela arbetsdagen men en fin känsla av att orka, göra nytta och kunna mitt jobb så som jag gjort förr. Det är så att jag återigen tappat fotfästet och hade en stressig vår och fått gå ned i arbetstid. Åter i rehabfasen på jobbet med anpassade arbetsuppgifter på 50%. Jag jobbar förmiddagar och handlägger ärenden som inte är akuta och som jag kan hantera ett och ett i den mån det går. Jag blir hjärntrött väldigt fort. Behöver många pauser för hålla i hop saker. Tröskeln för stress är låg och jag glömmer.

Det är jobbigt att erkänna för sig själv att det inte går så bra och att jag inte kan leverera, hålla i hop saker och vara så effektiv om förr. Det är ännu jobbigare att jag återigen, trots att jag vet bättre hamnade här igen. Det är jobbigt när den fysiska delen av mig fungerar bra så länge jag inte pressar för hårt men den mentala sätter stopp.

Därför var det ett stort steg i rätt riktning att ha en sån bra dag i dag och kunna se tillbaka på en bra vecka. Dessutom har jag gått igenom saker som jag borde tagit tag i för längesedan och prickat av mejl att svara på. Eftersom jag inte har notiser på missar jag många vitkiga mejl och meddelande. Men att skippa notiser är ett måste just nu.

Nu ska jag ta tillvara på den här energitoppen genom att inte göra så mycket mer i kväll och ta en lugn fredag. Det är så lätt att köra på i medvind och svårt att ta sig fram i motvind.