En efterlängtad afterwork

Äntligen kan jag rapportera in cykling i min träningskalender. Än om väldigt långsam och lugn men ändå. Jag tänkte först följa med på morgonens happymorningride men när temperaturen visade 24 minusgrader i morse valde jag att sova vidare. Jag insåg att sådan kyla inte skulle vara särskilt bra för luftrören när jag äntligen känner mig frisk igen. Jag hostar lite fortfarande. Inte när jag cyklar men så fort jag stannar upp. Det tar nog lite tid innan den försvinner helt.

Det blev en efterlängtad afterwork i sällskap med Sandra. Vi rullade några av Lillsjöns stigar i eftermiddagssolen. Jag kände mig riktigt trött och seg och pulsen låg många slag högre än vad den tidigare gjort på samma ansträngning. Det är egentligen inte så konstigt. Det tar ett tag att komma tillbaka. Det var i alla fall det jag försökte intala mig själv när jag slet för att ta mig uppför en liten slakmota. Ett par pass till och jag kanske känner igen mina ben igen.

När jag rullade hem gick solen ned och kylan kom tillbaka. Men det är ljust till efter 18 på kvällarna nu. Snart ljust nästan dygnet om!