En fint återseende av Rättviks stigar

I över 10 år har vi cyklat de fina stigarna i Rättvik. Snurrat runt i skogen kring Jarlsstugan, grusvägarna i byarna omkring och kört Biking Dalarnas leder när de kom till för många år sedan. Rättvik har en speciell plats i mitt hjärta, både vad gäller cykling och det privata livet. Sett till cyklingen har tallmostigarna varit lisa för själen och något helt annat än de brötiga, rotiga och stökiga stigarna hemma. Naturen annan och så där fin som Dalanaturen och bygderna är.

Det var också här vi på allvar började träna inför långloppscupen det första året vi körde mountainbike. När snön låg djup hemma kunde vi få lite mindre snöig vintercykling här. Det var också här jag upptäckte det fina med skoterspårscykling en vår när lederna var stenhårda och det fungerade utmärkt att cykla med dåtidens smala dubbade däck.

Tyvärr har resorna ned till Rättvik blivit färre med åren och turerna på cykel i skogarna där få. Men de som blir av är så fina som de brukar.

I helgen som gick var vi nere i Rättvik för att hälsa på svärfar. Med oss hade vi våra cyklar och hade bestämt oss för att cykla på lördagsförmiddagen. Jag ville prova den handbyggda leden som startar vid toppen av slalomabacken och som bjuder på fint flow och rolig körning. En led som jag testade i våras när vi var ned. Hasse ville så gärna köra Farfarsleden, en av hans favoriter. En enkel och fin led utan tekniska bitar.

I lite blåst och minusgrader som kändes kallare än de var trampade vi upp för den långa backen till toppen av slalombacken. Skrattade lite åt att det tog nästan 30 minuter av transport för fem minuters cykling utför.

Vi tog sedan vidare över till Jarlspåren och körde nästan hela den 16 km långa Farfarsleden. Stigarna var trots kylan ganska mjuka men ändå fina. Efter nästan två timmars cykling gav vi upp. Mina fötter var iskalla och vinden lite för kylig. Men två timmars stigcykling var inte fy skam och vi cyklade nöjda tillbaka till stugan vi hyrt.

Det var fint att få cykla stigarna där igen och nu dröjer det nog tills vi cyklar tallmostigar. Förhoppningsvis inte längre än till våren dock.