En fredag jag längtat efter

Jag försöker sätta lite guldkant på mina lediga fredagar. Guldkant i form av saker som jag tidigare önskat jag haft tid att göra. Det behöver inte vara storslagna saker eller saker som kostar. För det är det enkla som oftast är det bästa. Som att vara ute en hel dag på fjället, gå ut med kameran, ta en sovmorgon eller vara ute och cykla en dag.

Den här fredagen hade jag längtat lite extra efter. Redan förra veckan hade jag ringt och frågar dottern om hon vill följa med till Åre och cykla i Björnen förutsatt att det inte spöregnade. Hon vill det.

Så i morse lastade vi två cyklar på taket, tog med rejält med fika och åkte till Åre. För att bara finrulla enkla leder i Björnen och hänga. Skratta så man kiknar och surra om allt. Sånt där som vi gör allt mer sällan nu när Cecilia inte bor hemma längre.

Åre bjöd på gråväder men inget regn. Åre bjöd även på överraskande rolig cykling i den nya leden Stubinen. Även om leden var enkel så hände det något hela tiden och med lite god vilja och tramp så kunde jag få lite luft under Fujins däck i ett litet hopp på slutet. Cecilia åkte bättre och bättre för varje doserade kurva och det är så roligt att se att hennes fina teknik sitter kvar trots att hon inte cyklar mountainbike så mycket längre.

Vi lekte bort några timmar innan vi åkte hem till stan. Nöjda och glada båda två. Sånt här ska vi göra om hon och jag!