En grusfredag
Nu när jag inte kan cykla utför eller trampa så mycket stig får jag chans att cykla mer landväg och grusväg. Just nu har jag dessutom två cyklar som skriker efter service. Det är trist att inte kunna göra det som jag helst vill men å andra sidan jag har alla möjligheter att underhålla kondition och cykelbenen.
Min axel läker som den ska men jag bör vara lite försiktig. Jag får inte riskera något alls eftersom vi åker på äventyr i slutet av september och då bör jag kunna cykla. Det gör också lite ont att cykla stig, det märkte jag på vägen hem från jobbet i torsdags. Mer ont än vad det gjorde att köra park i Åre förra helgen. Jag tror att det blir mer konstant påfrestning på musklerna i axeln som är tilltufsade när jag cyklar stig.
Jag kraschade på berget och landade med armana usträckta. Det gjorde att en liten bit ben där muskelfästerna sitter i slets loss. En skada som ska läka av sig själv och om någon vecka får jag lyfta armen över huvudet igen.
Men hursomhelst så lånade jag Hasses cross i går efter mycket velande om vilken tur jag skulle ta och inte riktigt kände för landsväg. Den är lite för stor för mig den men det funkar för några turer då och då. Jag valde en gammal favoritrunda jag körde om vintern förr – Singsjörundan. För att göra den lite intressantare valde jag att köra den åt andra hållet.
Det bjöds på varmt sensommarväder och de benvärmare jag tagit på mig åkte av redan ett par hundra meter hemifrån. Jag funderade till och med på att stuva ned mina shorts i midjeväskan när jag nådde Brunflo. Det var nästan vindstilla och jag surfade fint längs med grusvägen mot Singsjön. Njöt av fin cykling och att kunna ta mig bortom asfaltsvägarna. Tänkte åerigen att nästa år ska jag ha en egen gravel!
När jag nådde Singsjön och vände mot stan fick jag motvind. En liten seg vind som gjorde sträckan till Spikbodarna som en enda lång slakmota. Mina ben kändes sega och den lite för utsträckta sittställningen började kännas i ryggen. Jag åt en godisstång och peppade mig själv att jag var stark och att det här bygger starka ben.
När jag fick svänga av och byta riktning och få vinden i ryggen kom energin tillbaka. Jag genade över skogen till cyeklvägen hem till Torvalla. Nöjd kunde jag stänga av klockan efter nästan 2.30 timmar och många fina grusmil. Ett fint sätt att fira in helgen!
