En helg i Järvsö

Vi tillbringade en helg i Järsvö. För att köra downhill och komma bort lite. Få en liten minisemester på tu man hand. Den här sommaren har Hasse ingen semester och vi får ta tillvara på våra lediga helger tillsammans. Han är klar med sina studier och börjar köra lastbil strax innan jag går på semester. Men vi är bra på att göra saker tillsammans och nyttja lediga dagar.

När Hasse fyllde år för någon vecka sedan fick han en kurs med Better MTB i Järvsö. En kurs jag gick förra sommaren och var nöjd med. Vi bestämde oss för att åka ned nu i helgen som gick och letade boende på nätet. Vi har bott på ett vandrarhem i Borr tidigare och några okej airbn´b boenden men inget av dessa kändes lockande. Hasse hittade i stället ett boende på en hälsingegård 6 minuter från bikeparken. Ett billigt och av bilderna att döma ett fint boende.

Vi åkte ned på lördagen och startade dagen med bikeparken. Den som vi besöker ett par gånger per sommar och som båda gillar. Järvsö har lite av allt och blir inte för lätt eller tråkig. Det går med lätthet att vara där en helg utan att tröttna. Hasse hade sin kurs inbokad på söndag förmiddag så vi skulle ha en dag att åka igenom lederna och få i gång lite ringrostiga bikepark-kroppar.

Vi fick riktigt varmt väder, så där att det nästan är för jobbigt med fullfacehjälm och skydd. Åskan och regnet hängde i luften och lederna var snustorra. Men vi loopade lederna, övade hopp, körde tekniska Itzy Bitzy och tränade kurvtagning i Manolito. Jag sneglade på Kristin, den svarta tekniska leden som jag åkt förut, kraschat i och har stor respekt för. Jag vill känna mig skärpt och sugen att köra den om jag ska. Inte bara för att pricka av den. I lördags var inte en bra dag för Kristin.

En timme innan stängning drog ett rejält åskväder in och parken stängde. Det gjorde oss inte så mycket. Vi var trötta efter att ha klivit upp tidigt, åkt från Östersund till Järvsö och sedan kört en hel dag. Downhill tar orken och kroppens muskler. Vi tvättade cyklarna och åkte till Jon-Anundsgården där vi bokat lillstugan. Vi hälsade på värden och installerade oss i stugan medan åskan mullrade över bergen. Vi sa båda två att vi hittat ett litet guldkorn. En liten fin stuga med ljusa färger på en gård som var Hälsingland som jag tänker mig.


Vi drack lite kaffe på stugbron innan vi åkte in till Ljusdal för att äta på Röda Kvarn, ett ställe vi passar på att besöka när vi är i området. En muysig resturang inhyst i en gammal biograf. Atmosfären är mysig och gemytlig och maten god. Ett ställe att sitta länge på. Vi spelade lite spel och efter nån timme åkte vi tillbaka till Järvsö. Trötta och nöjda över dagen.

Vi som numer vaknar tidigt och oftast före klockan hann äta en långfrukost och jag fästa lite trådar och fota en tröja jag gjort klart innan vi städade ur stugan. Vi skulle hinna åka några åk innan Hasse hade kurs och jag två timmar att spendera i parken själv.

Vi hade en förhoppning om att kvällen och nattens regn skulle ha gjort lederna lite mer greppiga och inte dammiga och torrhala. Det visade sig stämma en stund innan värmen och solen återigen torkade upp all sand. Medan Hasse gick kurs passade jag på att försöka hitta flytet i åkningen och vara följsam. Det har inte riktigt lossnat ännu och jag har känt mig stel och inte åkt så bra. Efter ett par åk släppte det. Jag började känna igen min åkning från förra året. Jag bestämde mig för att edt var en bra dag att köra Kristin och åkte ett rekningsåk med bultande hjärta och kass teknik. Kom på mig själv att vara nervös och bromsa i tid och otid. Jag insåg att jag fick skärpa mig lite, ta några djupa andetag och kliva ur baksätet och ta kontrollen över cykeln. Det andra åket kändes genast mycket bättre och jag kunde njuta av alla sköna hopp, tighta svängar och tekniska utmaningar. När huvudet är med är Kristin en av de bästa lederna jag vet.

Kristins avslutande dropp, det som jag gillar allra mest. Här får jag inte småbromsa utan lita på farten!
Stendropp med träbrolandning på Kristin. Det är lite högre och brantare i verkligenheten men ett enkelt dropp ändå.

Efter lunch körde vi någon timme tillsammans och Hasse kände sig nöjd med kursen. Han hade fått många bra verktyg att ta med sig och var så där uppfylld av att lära sig nytt som jag var förra året. Vi körde några nya varianter av gamla leder och låg i hög hastighet i Barbro när vi fick tillfälle till ett helåk. Det som annars är svårt i en av parkens mest åkta led.

Ni vet det där sista åket? Det som man inte ska göra. Vi fick ett sånt. Vi var båda trötta och bestämde oss för att ta Barbro en gång till. Av ett ögonblicks tappad självinsikt kom vi på att det skulle vara en bra ide att åka den med fart. Hasse skulle få ligga bakom och jag försöka att inte sinka honom. Inte särskilt bra tänkt efter en hel dag på cykeln. Alla som hade åkt i kombination med att de sandiga kurvorna var ännu torrare än tidigare under dagen gjorde att mitt framhjul släppte i en av kurvorna. Så där som det kan göra om man inte riktigt kommer in rätt eller råkar gå lite högt. Jag gjorde ett rejält magplask och sanden letade sig under mina armbågsskydd och skrapade upp huden under det ena. Jag tappade andan men kom snart på benen och kände att allt var helt. Efter en liten stund kunde jag åka vidare utan brutna kroppsdelar.

Vi bestämde oss för att ta en glass och sen åka hem. Trötta men nöjda efter en fin helg. Förhoppningsvis den första av flera denna sommar i Järvsö!

En väldigt nöjd Helena. Bike Parks ändå. Det är nog mitt Happyplace!
5

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: