En sån där grym cykelkväll

I bland blir det oplanerade riktigt bra. Som i går kväll. Egentligen hade jag tänkt att vila först. Kroppen kändes lite trött. Dottern förkyld och dagen sprang i väg trots att vi inte gjorde något mer än vek in tvätt och kollade på Paris-Roubaix. Hasse körde en timmes stakning och jag hade ingen motivation att göra det själv. Vid fyra bytte jag om till cykelkläder och tänkte köra ett kort men lugnt pass på Frösön. För att testa om ny kedja löst gårdagens problem med cykeln. Kom inte mer än ett par hundra meter innan kedjan rappade och allt vid pedalerna knakade. Helt ärligt fick det min numer korta stubin att brinna av ännu snabbare än förut.

Tänkte strunta i att träna. Vi åkte ut på Frösön och åt middag. Samtidigt som det pågick en diskussion i happyforumet om cykling på ön. Jag skulle aldrig hinna skrev jag. Dessutom inte ha en chans att hänga med om jag lånade Hasses fatbike. Tiden för samling sköts upp och jag skrev tio minuter innan de tänkte åka att jag var på gång. Medan jag bytte om erbjöd sig Hasse låna ut sin nya fulldämpade cykel. Jag har inte fått min ännu tyvärr. Okej tänkte jag. Egentligen hade jag velat suga lite på karamellen och inte testa hans utan min egen först.

Trots att jag känt mig seg under dagen fick jag till det bästa passet på mycket länge. Benen kändes starka och fulldämpat på Frösöns stigar var något helt annat än hardtailskumpande. Visst var Hasses cykel för stor men ändå. Jag kunde tugga mig fram utan att stå upp som jag oftast gör. Hålla spinn på benen och farten uppe även över stök. I låst läge är cykeln lika stum som min hardtail och singelklinga räckte gott och väl även i de brantaste uppfrsbackarna. Utför en dröm. Jimmy tog med mig och Simon på de lite läskiga stigarna på Frösöberget och i det skumma skymningsljuset tog jag mig ned utan att panikbromsa eller kliva av. Visst pickade harthjärtat i bröstet men övar man blir man inte bra.

Nu längtar jag ännu mer tills jag får hämta ut min egen cykel. I min storlek och med dämpare justerade efter min vikt. Jag tror det här kommer att bli en grym sommar oavsett om jag väljer att tävla eller inte. För äntligen infann sig lite av den där cykelglädjen och känslan av surr i benen som jag saknat.

Nu stänger jag en träningsvecka av lite fler timmar än tidigare även om skidåkningen uteblivit. Jag ska försöka att inte köra mig slut i veckan och ladda med mycket mat, sömn och vila inför de 22 milen på skidor som väntar på lördag. Sedan kan jag trampa hur mycket stig jag vill!