En träningsvecka i höstrusk

Den här veckan har runnit i väg. Det har varit något varje kväll och det känns på. Även om jag är i helt annat läge än förra hösten när utmattningen var som tuffast räcker inte energin riktigt till alla dagar. Men jag vet bättre nu när jag måste sakta ned lite. Och jag vet att jag också mår så mycket bättre när jag tar mig ut och rör på mig. I bland är det inte lätt, inte när jag hellre sover bort en eftermiddag efter jobbet. Den här jobbveckan var av lite tuffare slaget och mitt numer lite svajiga minne gjorde att jag bland annat stressade till möten på fel dagar och glömde scanna saker på affären. I efterhand kan jag skratta lite åt mig själv när sånt här händer.

Något annat som däremot flöt på bra i veckan var träningen. Jag har haft lite varannan dag-pigg och varannan dag-på väg att bli-sjuk-känsla i kroppen den senaste tiden. Därför blir det mest lugna pass med någon fartökning här och där. Det är ju ändå höst och någon toppform behöver jag inte ha.

I måndags sprang jag hem från jobbet. Något jag gjort emellanåt under höst och vinter och vår. Då sprang jag asfalten hem. Runt 7.5 km och alldeles lagom efter en jobbdag. I måndags tänkte jag att det skulle vara roligt att springa stig över Spikbodarna och Torvalla hem. Via vinterstigarna. Jag hade inte riktigt rekat hur långt det skulle bli och lite över 12 km stannade klockan på när jag kom hem. Det är långt när det mestadels är stig. Men det blev en fin löprunda och jag lämnade jobbet bakom på ett effektivt sätt.

I onsdags väckte jag liv i min Zwiftavatar och kom till insikt om att utförsfokuserad cykling en sommar inte bibehåller wattstarka ben. Inte för att jag är svag eller har dålig kondis. Den är det inget fel på. Men den där specifika styrkan att kunna dra många watt, ligga och gneta länge på tröskel på landsvägshojen inomhus försvinner lätt när det blir mer fokus på stigcykling, tramp uppför och fart utför. Peppade mig att det finns massor att utveckla under vintern. Jag har en liten plan för vinterträningen som förhoppningsvis gör mig lite starkare nästa år. Och det handlar inte om att kunna pressa tempo på en racer inte! Men hursomhelst var det roligt att få köra Zwift igen. Jag gillar det. Gillar enkelheten och att det inte kräver särskilt mycket ställtid.

I torsdags fick jag en sådan där välbehövlig tur som gör gott för själen. Dels för att jag fick köra lite utför i Böle och framförallt göra det tillsammans med Sara och Towa. Vi halkade omkring på leriga stigar och surrade bort nån timme.Jag är så glad över att få ha sällskap. Det har varit väldigt mycket ensamcykling den här sommaren. När det mörknade trampade jag hem med jobbryggan och i pannlampans sken. Magen skrek efter middag och den blev lite för sen. Men i bland får man äta middag i soffan vid nio!

I går fick jag sällskap av Cissi och vi körde långpass i Spikbodarna och Rannåsen. Jag hade packat ned en termos kaffe och energibar och vi räknade med runt 2-5 timme ute. Det blev nästan precis det och jag fick slita när hon tryckte på uppför. Hon har blivit stark och det är roligt att se. Lika roligt är det att få dela samma intresse.

I dag blev det en sväng till Spikbodarna med Hasse. En eftermiddagstur i lagom skönt tempo med några ryck för att plocka två strava-kronor. Det är kul att göra det på segment som jag kört fort förr. Det har hänt lite med teknik och fart under åren.

Gemensamt för veckans alla pass var höstvädret. Ruggigt och kallt trots plusgrader och regnskurar. Det är blött och halt i skogen och inget torkar upp. Varken stigar eller cykelskor. Men det är den tiden nu och det handlar bara om att ta det för vad det är. Och på tal om höstcykling och hur man tar sig igenom den här perioden på ett bra sätt tänkte jag ägna nästa inlägg åt. Jag frågade nämligen er som följer mig på Instagram om era bästa hösttips. Det trillade in många!