En tung jakt på stig

Jag är egentligen superpeppad på vårcyklingen och har längtat att få köra Marinen. Snart få cykla teknisk stig och svettas under skydden. Lära mig nytt och vara lite modigare än i fjol. Kanske sprätta lite och plocka någon strava-krona emellanåt. Har känt mig stark och i bättre form än på länge.

Men i bland är det bara väldigt tungt. Både kroppsligt och mentalt. Och de som väger som tyngst är hjärnspökerna som tittar in och visar upp sig några dagar varje månad. Lagom till PMS och mens. En inte alltid så bra kombo för en känslomänniska som mig.

Men jag försöker bemöta de där hjärnspökerna så som de ska bemötas. Att notera att de är där och sedan låta dom vara. Bara för att jag tänker en sak är det inte detsamma som en sanning. Ungefär så. Men i bland blir tankarna lite extra tunga. I bland hjälper det att cykla och i bland bara att ligga i soffan.

Jag försökte det förstnämnda idag. En morgonrunda eftersom det är extra gott med frukost efteråt. Jag som oftast inte är så hungrig på morgonen och kan slarva med det kan behöva kicka i gång hungern.

Jag hade oerhört tunga ben när jag rullade hemifrån och ned mot Minnesgärdestigen. Lätt motvind och kalla händer och tankarna på kaffe. 45 minuter blev det för att hinna starta kaffebryggaren och slänga på en tvättmaskin. En vårstig rikare.

På eftermiddagen en plan om ett litet längre pass. Jag vill samla lugna timmar den här veckan. Rullade ut med knäskydd på och ryggsäck. Skulle se om det gick att cykla nedre delen av dh-banan på berget och badet-stigen som har lite härliga stenar. Sedan en tanke på stig på Bynäset.

Det var ännu tyngre än på morgonen. Dessutom hade jag en isande kall motvind. På väg upp mot berget blev jag omkörd av en landsvägscyklist och jag kände mig som en stor långtradare. Långsam och klumpig med mina skydd, stora shorts och min utförshjälm (utan hakskyddet). Stannade till och låtsades pilla med cykeln så att cyklisten fick försvinna helt.

Jag körde lite stig nedför berget och njöt av det. Tänkte att jag var i mitt rätta element. Åkte mot Bynäset och vände när jag frös och inte längre tyckte det var särskilt skoj. Insåg att de där bullarna jag lovat dottern och hennes pojkvän behövdes mer idag än att cykla.

Och jag tänker att det är så här i bland. I morgon är det säkert lite bättre. Man är ju inte mer än människa i bland. Än om en mentalt tung människa ett par dagar varje månad. Och hursomhelst så fick jag lite vårstig!