Ett sommartecken är när liften på berget rullar

Det är visserligen inte sommar än, knappt försommar utan vanlig vår. En sån där lång vår som vi vanligtvis inte har här hos mig. Det blir vårvinter, en kort period vår och så försommar direkt. Vanligtvis någon gång i början av juni. Inte redan nu. För nu har björken redan slagit ut i stan. Gullvivorna blommar på gården där jag bor och så rullade liften på berget i gång i går.

Ett sommartecken om något även om det ligger kvar lite snö på slalombacken och man får skråa över den och bli kall om fötterna. Men ändå, liftpremiären kändes väldigt tidig i år. Men så gick jag tillbaka i mitt egna Instagramflöde och såg att premiären gjordes den 13 maj i fjol.

I fjol hade jag kört många pass på berget innan. I år är de få, likaså passen i Böle. Jag har stigcyklat desto mer och kört zwift. Därför kändes det lite ovant i går. Oföljsamt och stelt och det där självförtroendet som kommer med många timmars utförskörande saknades. Som en liten pingisboll studsade jag omkring på rötterna och stenarna och bromsade lite för mycket på ställen jag annars låter bli. Sedan var det mer en känsla och inte hur jag såg ut på cykeln.

När det är premiärkväll finns det två lägen – antingen är jag Queen of the berget och gör övermodiga saker och kraschar eller så smyger jag ned och känner mig som jag aldrig cyklat en meter innan.

Till premiären hör också till att heja på alla man inte sett under vintern och som töar fram när det blir varmt. Det blir lite snack här och där innan ivern att åka tar över och att stå stilla känns som onödigt slöseri med värdefull cykeltid. Sen att det slösas tid på att fota lite här och där och filmas klipp är en annan femma.

Det hör också till att få lite pirr i magen när man sätter hoppen igen och vågar ligga på i kurvorna. När man tar det där sista åket och äntligen känt att det var okej ändå.

Så var kvällen i går. Jättefin och jätterolig och jag var så där skönt trött när vi lastade upp våra cyklar på taket och rullade hem. Frillan härligt rufsig efter nån timme i fullfacehjälmen.

Och den där stelheten på cykeln kan nog bero på mina packningar i framdämparen sett sina bästa dagar. De är bytta nu och en liten service är gjort och känslan blev bättre. Jag skyller på materialet, enkalst så!