Ett tappert försök i Swe Cup

Jag har kört en del Zwiftrace på slutet och gjort det bra. Känt mig stark och kunnat köra på rätt hårt för att vara B-åkare. Styrt lite i front på de åldersindelade loppen jag lagt lite energi på. Men blivit nedspurtad på slutet. Sett det som övning och bra träning. Därför var jag pepp på Swe Cups första deltävling nu i kväll. Och eftersom jag är precis på gränsen på A-klass på damsidan var det enda rätta att anmäla mig till det för att inte riskera att bli diskad i B för att jag kört för många watt.

Det gjorde också att jag inte alls behövde fundera på att försöka gå med i front och satsa på bra placering. I mitt fall skulle det handla om att se hur länge jag kunde sitta med i klungan och göra det bästa av situationen Jag är långt i från så stark som de andra tjejerna.

Så långt allt väl.

Sedan började det liksom strula. Jag sover dåligt, stressar på jobbet, äter dåligt och somnar en halvtimme i soffan. Vaknar upp med ett ryck och inser att det är dags att börja göra sig i ordning. Tappar fokus, går runt i cykelbyxor och börjar vika in tvätt. Sorterar lite i cykelklädeslådan. Har ju mycket tid över till min uppvärmningsrutin. Laddar datorn och en halvtimme innan start inser jag att mina cykelskor är kvar i stugan.

Helvete tänker jag. Tänker att jag ska byta till SPD-pedaler. Vet faktiskt inte hur det den där pedalgrunkegrejen ser ut. Hasse ordnar ju sånt. Dessutom tog han med hela det där verktygssatsen som den där grejen låg i. Kommer på att mina första gamla landsvägsskor faktiskt finns kvar långt inne i garderoben. De är ju rätt sköna om jag inte minns helt fel men har inga klossar. Hittar skorna och hittar faktiskt ett par slitna klossar i en låda med SPD-pedaler. I bland är det bra att spara på allt. Monterar skruvar på golvet bredvid cykeln och intalar mig att inte stressa. Det kommer att gå.

Upp på trainern och jag minns plötsligt att den ena klossen inte går att klicka i ordentligt. Därför bytte jag. Inser att jag får köra racet med en fot löst och en i i klickad och klossar som inte sitter rätt och jag hinner inte ändra på det.

Starten går och jag sitter med någon minut innan jag tappar pedalen. För försöka komma i den någorlunda i en klunga som går fort. Vet att det livestreamas och jag får lite panik. Pinsamt att sladda längst bak efter någon minut hinner jag tänka. Får ordning på strulet en stund och åker med mitt i klungan och känner mig ändå rätt stark.

Sitter faktiskt med trots att pedalen strular och jag får trampa mer med ena benet. Det håller i ungefär i 15-16 minuter innan det görs en rejäl tempoökning och klungan splittras. Jag lyckas ansluta till andraklungan och åker med en stund innan jag får en dropout och watten dalar. Sedan tappar jag och känner hur kraften går ur mig. Jag har inget att jaga i kapp med. Jag har två åkare inom 10 sekunder framför mig och 1 minut ned till nästa och ligger på 15:e av 25 stycken. Inte alls dåligt men vet inte hur mkt jag kommer att orka.

Sedan tappar trainern kontakt med Zwift, det hackar och laggar vilket det aldrig gör annars. Min avatar står helt still och jag kan inte annat än att trycka bort mig från eventet. 20 minuter blev min premiär i A-klass för säsongen. Förra året kom jag 3 minuter in i första deltävlingen innan kroppen sa i från. Kanske hade jag kunnat köra i B men jag vet att jag på slutet har kört mycket hårdare än de 3.7w/kg som är gränsen.

Det är inte hela världen och jag är mycket sliten efter många dagars träning och zwiftrace. Kroppen orkade inte och huvudet var inte med. Inte tekniken heller och köra hårt och inte sitta fast med ena foten är inte lätt.

Jag får komma igen och kanske köra fler deltävlingar eller helt enkelt bara köra de där lördagstävlingarna som jag gillar bäst! Vi får se. Hursomhelst var jag modig som vågade testa!