Fail på tröskelpasset
Vissa dagar är sämre än andra dagar. I bland är det inte speciellt roligt att träna. Ingenting fungerar, kroppen kommer inte i gång. Mörka tankar tar över och vardagsproblem tenderar att växa enormt i storlek. Allstå varning för ett rätt gnälligt inlägg.
I dag var en sådan dag. I går vaknade jag med huvudvärk utan dess like, som en rejäl baksmälla. Det gck över. I morse vaknade jag med samma huvudvärk, den inte gick inte över. Vädret ute piggade inte direkt upp. Fint strilande kallt höstregn och lågt i tak. En runda på cuben på Frösön gick bort.
Eftersom Hasse skulle köra igenom sitt spinningpass inför eftermiddagens pass så följde jag med. Tröskel på spinningcykeln fick bli dagens träning, 20×20 min.. Jättekul, nej inte det minsta idag.
Men jag tänkte att jag ändå måste göra det bästa av passet. Jag sitter ju där helt frivilligt. Efter 15 minuter, 5 minuter in i första tröskelintervallen börjar mitt högra knä göra riktigt ont. I fredags knäppte det till i det vänstra, igen. Det högra bråkar när jag springer. Aldrig har jag haft känningar på spinningcykeln, någonsin. Det sänker humöret rejälti takt med att pulsen hoppar upp och ned. Funderar om knäontet beror på träningsvärk, om jag är för tung (mörka tankar som tar över) eller om jag sitter fel. Kör klart intervallen och i 5:minutersvilan justerar jag sittställningen, lite högre. En liten skillnad till det bättre. Och så får pulsklockan för sig att jäklas, pulsen åker berg och dalbana igen, 76% och 101% och så 92% omvartannat. Tänker att nu kliver jag av, för nu jag har kört trösklar på helt fel pulsnivå eftersom klockan inte går som den ska. Men byter låt i Iphonen, får lite mer tryck i benen och gör klart den sista 20-minutersintervallen och lovar mig sjäv en stor kopp kaffe när jag kommer hem. Sen om pulskurvan blev bra eller inte struntar jag i, det kändes som jag låg rätt i kroppen, svettig som en blöt wettexduk.
Väl hemma blev det en stor kopp kaffe, gårdagens kvällsbak i form fröfrallor och kärleksmums på Raw-vis efter inspiration av Lina. Har aldrig provat Raw förut, vet ärligt inte om det är bättre eller sämre än annat. Vet bara att kakan var överjävligt god och smakade jul!
Nu laddar jag om för att slita med lite vikter istället, det brukar gå bättre, om inte annat får jag utlopp för lite aggressioner och får känna mig stark. Nya tag till veckan.
4 Comments
Leave a comment
Man måste ha dåliga dagar för att kunna uppskatta de bra! och det är väldigt skönt att se att man inte är ensam om att ha dåliga dagar…
En tips när det mesta känns skit är att; om du nu har möjlighet till, ett riktigt blöt, lerigt och jobbigt cykelpass med en eller flera som du kan köra med. Funkar alltid för mig! Eller ett hårt gympass:
Tror ett spinningpass är det värsta tänkbara när man får dåliga negativa tankar i skallen, för i en spinningsal kan man verkligen tänka på annat än träningen 😉
Det är inte alla dagar det går som på räls, klar man ska få gnälla av sig lite då. Nästa gång går det bättre ska du se!
Har brottats en del med knäproblem jag också, tills jag träffade en riktigt knäkunnig, idrottsintresserad sjukgymnast som hittade åt alla svag- och skevheter. Tycker att det borde finnas bra såna i en så sportig stad som Östersund.
Mia- Kloka ord! Visst är det så och skönt att andra inte alltid har bra dagar, jämt.
Karin- Tack för tipset! Jag ska ta kontakt med en sjukgymnast, känns som det är dags att göra något åt bekymret.
Olof- Alltid bra råd från dig! 🙂 Ska ge mig ut gegga ned mig och hitta tillbaka till cykelglädjen igen. Och som du säger, en spinningsal är inte det mest upplyftande, så vida jag har inte har mina taggade deltagare framför mig, för DÅ är det riktigt kul!