Fatbikepremiär!

Jag minns att jag sa någongång för några år sedan att fatbiken var ett av mina bästa cykelköp. Den gjorde vintercyklingen mycket roligare och lättare att genomföra när det var som allra mest snö. Fatbiken var också underbar att ta med ut på fjället och nå platser vintertid som jag inte skulle ha gjort annars.

Det blev många fina turer och många äventyr de första åren. Till och med två tävlingar. Men efter SM- banan på fatbike i tävlingstempo 2018 hände något med motivationen. Jag ställde undan den och när vintern kom blev turerna allt färre. Också har det sett ut sedan dess med undantag för ett par riktigt fina turer på skoterspåren runt stugan.

Kanske beror det på att jag inte hade så storlust att cykla i skogen på vintern även om de stigar som preppas och hålls efter är fina? Eller handlade det om att den där jakten på snabba tider på segment följde med in i vintersäsongen och inte alls var lika rolig och peppande som den emellanåt kan vara sommaren? Eller att min cykel är en tung och sävlig historia som inte riktigt ger så mycket cykelglädje som jag tänkt mig? Och att jag hellre lägger tiden på att åka skidor.

Eller helt enkelt en kombination av allt det där. För hur roligt det än är att cykla så lägger jag hellre tid på att åka skidor på vintern. Jag cyklar gärna lite inomhus och låter cykelsuget växa fram så att jag får längta riktigt mycket efter stigcykling på våren.

Men det ena utesluter ju inte det andra och den här vintern kommer jag inte vara i stugan lika mycket som förra året. Därför ska jag ge min fatbike en chans till. Låta den bli pendlingscykel och passa på att ta omvägar över vinterrundan hem.

Och i går gjorde jag fatbikepremiär tillsammans med Erika. Vi möttes upp hos mig och trampade upp mot skogen ovanför Torvalla. Tog oss via vinterrundans nya stigar upp till Gräfsåsen. Där bjöd Erika på glögg och pepparkakor och jag på lussebullar.

Temperaturen hemma nere vid sjön låg på 8 minus och några fler höjdmeter uppe i skogen var det mycket kallare och framförallt mer snö. Det skiljer väldigt mycket på förvintern och våren.

Efter fikat hade mina fingrar svårt att få upp värmen och jag fick addera mina överdragsvantar. De som jag vanligtvis har när det är desto fler grader kallare. Men det tar väl ett tag att frysa in i vintern? När fingrarna återfått värmen blev fötterna kalla. Det verkar ha ett samband det där. Varm om fötterna- kall om händerna och vice versa.

Efter nästan 2.5 timme rullade vi in på gården hos mig och jag kände mig nöjd. Dels över att fått ett fint distanspass, gjort fatbikepremiär och tyckt att det varit roligt på riktigt. Och så hade vi fått öva balans på ganska smala stigar. Det är alltid lite ovant att gå från den vanliga cykeln till fatbiken och cykla stig är lite som att cykla spång en hel runda.

Tänk vilken bra start det blev på en förhoppningsvis lite mer frekvent utecykling det här året på cykeln som ändå är gjord för det!