Finnmarken ser ut att bli blöt och längtan till fjällen

Finnmarksturen på söndag, jag längtar riktigt mycket men blir inte direkt överlycklig när jag tittar på Klarts väderprognos. Regn hela veckan bäddar ju för ett riktigt lerrace eller som Hasse sa i morse, ett 7 mil långt surhål. Jojomenssan, skitigt värre, grövre däck och en kamp mot hala rötter. Jag borde ju vara van vid detta.
Men de två senaste lerracen (Ränneslätt och Suggan) gick ju som bekant åt skogen för min del. Nu behöver ju inte det betyda att det gör det även på söndag. Nej då ska jag kriga för min placering i totalen och ösa i skogen. Det är ju bara två lopp kvar, gäller att njuta så länge det roliga varar. Efter Finnmarken stundar Bockstensturen i Varberg, det ser jag också framemot, framförallt att få besöka Vargberg, andas lite havsluft.

Och så var det den här längtan till fjällen. Dels med meindelkängorna på och på hjul. Lördagens tur gav mersmak och återigen har jag oceaner av tid (hej arbetlösheten…igen). Efter att ha läst om Malins äventyr i Höglekardalen blev jag riktigt sugen att testa den rundan. Höglekardalen till Glen och tillbaka, vad jag förstår en tur på 19 km enkel resa, allstå en ganska lång fjällrunda.

Nu är det bara ett litet bekymmer, eller två snarare, först och främst att ge sig i väg ensam på fjället innebär ju en liten risk, vem tar hand om mig om jag kraschar? Sen är det faktum att jag är ”hon med noll lokalsinne” även om jag har karta. Risken är att jag irrar bort mig totalt. Fast att följa en körväg bör ju inte vara så svårt egentligen. Nåväl, hällregnar det inte på onsdag gör jag ett försök.

För hur det än är så behövs lite fjälluft i lungorna, lite avkoppling och vacka vyer. Lisa för själen.

Men nu är det måndag och jag ska göra något riktigt spännande, gå på arbetsförmedlingen om nån timme eller så! Whiooo eller nåt, vad ska det bli av mig?