FjällStigfinnartur med det lilla extra

Vi skulle bara cykla till Vemdalen och fika. Lite lätt gruvägsrull bara. För både Hasse och jag var riktigt slitna efter gårdagens tävling. I bland blir det inte som man tänkt. Det blir i bland så mycket bättre. I dag blir det ett sådanat där ”hej jag har cyklat lite och tagit en massa bilder som jag så gärna vill visa er”. (Gillar du inte det finns det annat att läsa om här!)

Vi rullade som vi tänkt till Åtgårdens Café i Vemdalen. Med ben som protesterade så fort det gick uppför. Vi hade ingen plan för vägen hem. Velade mellan att ta samma väg över fjället på Karl X1:s väg eller asfalten via Skalet. Skalet skulle bli minst jobbigt men inte vidare upphetsande.

Hasse kom på den briljanta idén att fråga Maja som driver cafét och är cykelguide om det fanns någon annan väg hem. Hon tipsade om en stig från Vemdalen till Björnrike- Nipstigen och från Björnrike ta anslutningsspåret tillbaka till Vargenvägen. Det skulle bli lite längre, lite knixigare och eventuellt rätt blött på fjället.
Det här med slitna ben och ork som egentligen inte fanns glömde vi direkt. Nya stigar är alltid roligt. Vi åkte tillbaka via Hågatan och tog skoterleden mot Vemdalsskalet tills vi nådde Järpbäcksdammarna.

Där hittade vi stigen mot Björnrike. Stefan pratade om stigporr i går efter tävlingen och den här kvalar in i samma fack. Knixig i bland, mjuk tallmo med stig och rejäla stigningar där lillklingan fick gå varm och tungan hållas rätt i mun. Maja tipsade om att den är ännu roligare åt motsatt håll.

Vi nådde Björnrike och tog sedan anslutningen tillbaka hem. Den är så fin vintertid. Magiska vyer och skön kupering. Jag som trodde att det endast skulle vara blötmyr fick fel. Fin fjällcykling helt enkelt utan större surhål eller jobbig myr. Bara ren cykelglädje.

Närmare fyra mil landade dagens ”återhämtningsrunda” på. Mer återhämtning för huvudet mer än för kroppen även om vi smög oss fram i dag. Bara det att fylla på vattenflaskan i en fjällbäck är godis för själen. Eller att få se ripa även om jag skrämde den stackars fågeln.

Denna runda blir ett turtips med karta så småningom! Dessutom en fin happyrunda för gänget som pratat om att besöka oss i Storhogna.