Flytta ut intervallerna – fyror med dubbdäck

Intervaller inomhus på trainern fungerar inte nu. Jag klarar inte att mentalt genomföra dem på ett bra sätt. För att vara snäll mot mig själv och slippa känna mig nedslagen försöker jag hitta andra sätt att utföra det som jag tänkt. Förra veckan fick de långa tröskelintervallerna bli inomhus på stakmaskinen. I dag flyttade jag ut fyrorna till en backe som jag ofta kör hårt. En backe som inte är allt för brant och som går i två serpentiner mot Frösötornet. Första delen av backen tar lite över 2 minuter en vanlig dag och 1.51 sekunder i april, med lätt hardtail, sommardäck och en sambo som hare.

Den tiden, magiska under 2 minuter har jag inte klarat av att slå sedan den där aprildagen och än mindre i slutet av februari med dubbdäck, sovtrött kropp och lite lurigt underlag. Men det skulle vara en bra morot för att verkligen ta i och sedan fortsätta resten av backen tills klockan meddelade att intervallen var slut.

Just det gjorde jag i dag. Jag var pepp på att köra hårt. Tänkte positiva tankar under dagen. Om hur skönt det är att kunna flytta ut intervallerna på vårkanten och känna att man kommer framåt och inte bara avverkar tid och kilometer i Zwift. Att känslan efteråt är oslagbar skön och framförallt finns det inga wattsiffor som inte är där jag vill att de ska vara. Det är bara att trampa, andas och ta sig så snabbt upp som möjligt. Intervallerna kanske inte alltid blir lika strikta som inomhus men samtidigt är det trots allt ute som jag själv ska vara snabb och inte inne i mitt vardagsrum. Vara snabb på den cykel som jag ska cykla på ute, med alla yttre förutsättningar som finns.

Jag lämnade jobbet precis efter att Frida Karlsson tog VM-silver och cyklade ut på Frösön med jobbryggsäcken och lite för lite kläder på kroppen. Det var slaskigt och det som stänkte upp från bakhjulet kylde ned mig ännu mer. Jag hade fullt sjå att hålla mig på cykeln i dag när däcken effektivt grävde ned sig i sockerisen. Stannade vid Lövstabadet där backen börjar. La ryggsäcken i en snödriva och hoppades att ingen skulle komma förbi och tro att någon glömt den.

Sedan tryckte jag i gång cykeldatorn för första intervallen. Mitt fokus låg på att försöka ta mig så långt upp i backen efter andra och sista svängen på varje intervall och att hålla kadensen uppe. Inte göra passet till ett styrkeintervallspass. Rullade ned när klockan pep efter 4 minuter, vilade lika länge och upprepade 3 gånger till för att sedan åka ned på affären och handla middag. Kände mig riktigt nöjd när jag cyklade hem sista biten med iskalla lår och rumpa. Pulsen hade inte riktigt varit så hög som jag ville men i bland är det svårt att få upp den när jag fryser.

I blöta cykelkläder började jag med middagen åt en hungrig dotter och lika hungrig mor medan jag laddade upp passet. Jag slog inga rekord i dag. Snabbaste tiden uppför första delen av backen landade på 2.12 minuter. Det är trots allt inte illa pinkat med rejäla dubbdäck. Kadensen under alla fyror hade legat långt över vad jag vanligtvis brukar ligga. Mina ben har blivit bättre på att snurra snabbare med bibehållen fart. Små framsteg som jag behöver se.

Vad föredrar du? Att köra intervaller ute eller inne?