För själens skull

Det har varit en vår som inte riktigt kom i gång i förens nu. På ett par dagar har det gått fort. Värmen har fått snön att smälta och fågellivet kommit i gång igen. Kvällarna är ljusa, så där att jag har svårt att somna om kvällarna. Det är en otroligt fin tid nu som jag och Hasse gärna tar tillvara på. Vi dricker morgonkaffe ute eller går en sväng upp i skogen på kvällen och lyssnar på fåglarna. Det är fit att får följa hur det börjar knoppa och sedan slår det ut. Den går så fort våren. Framförallt här.

Den senaste tiden har behovet att koppla bort blivit större och bäst gör jag det utomhus och i skogen. Det är skönt för ljudkänsliga öron och skönt för hjärnan att inte behöva bearbeta så många intryck. Lite så fungerar träningen för mig också. Jag behöver inte tänka så mycket utan får bara vara ute.

I dag fyllde jag en termos med kaffe och stoppade ned några objektiv i fotoryggan och åkte ut till Isön. Den lilla ön som ligger efter Andersön och där färjan till Norderön går i från. En plats jag bara åkt bil förbi till och från färjan. Idag lockade den där lilla oanseliga ön mig. Vattenståndet är lågt i Storsjön nu och stränderna går långt ut och där samlas många fåglar. Sanden och de lite större stenarna som vanligtvis inte syns skapar en känsla av skärgård den här tiden på året. Det är riktigt vackert.

Jag parkerade bilen strax efter bron och gick längs med strandkanten och tittade på fåglarna. Vek sedan in på en markerad vandringsled som tog mig färjelägret. En stig som slingrande sig fram genom riktigt fin skog. En liten pärla jag kommer att besöka fler gånger.

Jag åkte den korta biten till Andersön och drack mitt kaffe vid en av de iordningställda grillplatser som finns där. Jag lyssnade på hackspetten och låg på mage för att fota blåsippor. När termosen var slut packade jag i hop kamerasakerna och åkte hem.

En kort utflykt för själens skull helt enkelt!