Första fjällöpningen på länge

För några veckor sedan, den 11 juni sprang jag på fjället igen. Sist jag kunde tassa mina favoritstigar runt stugan var i juli i fjol. Jag fick för stora problem med min fot framåt augusti och fick lägga löpningen på hyllan igen.

Det har var ledsamt för löpningen är något jag tycker mycket om. Den var också en stor målbild under korsbandsrehabiliteringen. Också ett bra alternativ till cyklingen. Men att ge upp ligger inte riktigt för mig och under våren har jag sakta men säkert byggt upp en hållbar löpning. Korta pass varannan dag ungefär. Från 12 minuter till 30 minuter som nu. Långsamt tempo och alltid känna efter och vara lyhörd. Med enkla rehabövningar har det fungerat väldigt bra. Så pass bra att jag vågade springa en halvtimme på Storhognaplatån.

En varm junirunda på stenig stig och i sällskap av Hasse. Med vyerna och doften av försommarsfjäll. Långt i från husen i mina kvarter som jag sprungit mest i. En i kort tur där hoppet om fler halvtimmar på fjället i sommar.

Och vem vet. Till hösten kanske jag kan springa lite längre och nästa sommar våga anmäla mig till Vemdalen fjällmaraton. Vi får se!