Från med nu börjar jag om

Det har varit en berg och dalbana av känslor och tankar den sista tiden. Jag har varit glad, ledsen och en riktig pain in the ass emellan åt. Jag har ändå landat i att det inte alltid blir som man tänkt sig. Så är livet även om tankarna ofta har varit mörka och jag gråtit mer än på mycket länge. Det är så lätt att man börjar tvivla på sig själv och framförallt känna att allt är hopplöst. Men det är ok att känna så i bland. Lika okej att i bland känna sig avundsjuk i bland när alla i ens omgivning som cyklar som bara den.

I dag känns det ändå bra. Jag opererade mitt knä i går. En bit av menisken togs bort. Det som inte kunde lagas. Jag kan sträcka ut hela benet och det är en stor jäkla befrielse även om jag haltar lite. Jag kan snart komma i gång att röra mig och har inga kryckor, bara ett stort bandage över knät. Jag är helt slut efter att all nervositet över sövning och operation släppte. Över alla tårar av uppgivenhet som rann i går. Man är inte sig själv när man fastar, inte får dricka kaffe, har kroppen full av smärtstillande och inte får behålla den lilla mat man fick i sig efteråt.

Men från och med nu börjar jag om igen. Långt i från med de ambitioner jag hade under vintern. Att försvara mina medaljer från SM, att kunna köra Jämtlandsserien och framförallt göra enduropremiär. Det som fick mig att ta mig igenom vinterträningen när det var som allra tyngst.

Nu handlar det bara om att kunna cykla och röra mig. Att få känna endorfiner, bli svettig så småningom och lägga mycket krut på att bli bättre utför. Jag har några månader på mig innan nästa operation av korsbanden. Jag tänker inte lägga mig platt och ge upp. Jag gör mina övningar här hemma som jag fick med i ett kuvert hem i går. Efter nästa operation ska jag bli bäst på rehab och kunna komma tillbaka lika stark igen.

För att ha något roligt att se framemot i stället för att jaga Sara Rönnberg (som jag är så ledsen över att jag inte får göra, hade ju velat köra ännu ett SM med henne) och känna mjölksyra på Frösö Park har vi planerat en roadtrip. Ni vet en sådan där med cyklar på taket och i bilen. Ett tält, stormkök och några uppsättningar cykelkläder. Från Dalarna till Norge och hem. Göra det där jag så många gånger sagt att jag vill göra. Upptäcka nya stigar och platser och samla ännu fler cykelminnen. Det blir bra!