Från solsken till månsken- en fin helg!

Det har varit en fin helg. En helg med lite försmak av vårvinter även om det är alldeles för tidigt för det. Men den här vintern är det stor variation på väder. Ena dagen isande kallt för att nästa bli plusgrader och tö. Inget undantag den här helgen. I går gick det från 8 minusgrader till 1 plus på nån timme och i dag har det regnat.

I fredags skejtade jag och Hasse i spikbodarna. Det knarrade i skejtbädden och träden hade rimfrost på sig. Solen tittade fram och det var riktig skidpropaganda. Vi åkte från Odensala och tog det som kallas för antikrundan och vände hem sedan. Köpte varsin semla på affären på vägen hem. Jag slocknade på soffan nån timme sedan, mätt och trött.

I lördags körde jag långpass ensam. Ville göra ett par mil skejt för att testa hur mitt knä reagerar på många timmars åkande. Jag missade att ta med energi vettig mängd. Knappt en handfull russin i en påse räcker inte långt. Energin tröt efter 2 mil och överkroppen kändes trasig. Pulsen däremot den var låg. Jag gav inte upp utan åkte mitt långpass och bestämde mig för alltid se till att et finns energi att ta med. Jag insåg efter långturen att skejt inte riktigt fungerar för ben/knä och vad som är tokigt har jag ingen aning om. Surt och tråkigt.

I går körde jag et kort pass fatbike på vinterrundans fina stigar. Just nu är förhållandena otroligt bra. Spåren är hårda och breda och kanterna börjar bli hårda. Snart går det att ta stöd av dem i kurvorna utan att skära fast i snön. Jag fick vårfeeling och en stor längtan efter sköna endurorepor. Peppen att få till lite mer strukturerad träning kom över mig och den plan jag hade i höstas ska jag skaka liv i. Jag vet vad jag behöver bli bättre på och tid finns att slipa på det!

Jag avslutade sedan helgen på allra finaste sätt – att staka i månskenet. Jag har fått till en bra kontinuitet i stakningen nu. Jag har struntat i att valla om fästvalla och väljer att bara staka. Det är en utmaning när spåren blir lite kuperade men jag känner en stor skillnad mot början av vintern. Min teknik och styrka är bättre. Det är kul och stakningen är meditativ på något sätt. I går nästan overklig. Jag släckte pannlampan när ja kom ut ur skogen och efter en liten stund när ögonen vänjt sig vid månljuset var det nästan så ljust på dagen. Jag som annars är lite mörkrädd tyckte det var mysigt i går. Åtminstone när det var öppet och inte bara skog omkring mig.

Nu är det måndag och en ny vecka väntar. Vi hade tänkt att åka skidor i kväll men när regnet nyss smattrade mot taket la vi den tanken åt sidan. Det får bli en vilodag helt enkelt. Inte helt fel det.

6

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: