Frihet i ett par löparskor 

 

grått men vackert
Jag vet inte om det kallas löpning om man ska vara noga. Det är mer lufs i ett tempo som känns behagligt. Det är träning där farten inte spelar någon roll. Finns inget krav att träna upp fart. Det är så annorlunda än för några år sedan när klockans kilometertid var viktig. När det handlade om ett tidsmål på Lidingöloppet. 

Nu är jag innerligt glad varje gång mitt knä inte gör ont. Jag kanske aldrig kommer att kunna springa fort eller flera gånger i veckan. Men det gör inget så länge jag kan springa litegrann.

Inte heller spelar det någon roll om vädret är hemskt. Fjället är vackert oavsett. Som i dag i snöfall som stack i ögonen och allt är grått. Som en oktoberdag trots att kalendern visar 14:e juni. Just här. På gränsen mellan Jämtland och Härjedalen har sommaren tagit en paus. Just här laddar jag mina batterier och inser att jag bara varit dagar från att rämma rakt in i väggen. Då är frihet i ett par löparskor det som lindrar. 

kalfjäll, lisa för själen
0

6 Comments

    • Verkligen! Det är fantatiskt hur kroppen går ned i varv i den här miljön. Om jag kunde skulle jag kunna bo där. Men så var det här med jobb…

    • Det är just vad det är Lina, helt fantatiskt! Du måste göra det. Bortsett från mitt paradis är Storulvån och Sylarna är poppis bland löpare och jag tror du skulle älska det. Vad väntar du på? 😉

  1. vilken underbar natur du har, tänk att kunna springa i fjällen bara sådär det är bara att säga grattis till dig
    trevlig midsommar nettan

    • Jag har verkligen det! Dels naturen runt stan och så fjället så närainpå. Vi brukar säga att vi veckopendlar till stan eftersom helgerna spenderas just i fjällen. Detsamma till dig Nettan!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: