Fy för morgonträning men hej till afterwork

Alltså det här med morgonträning. Det är inte så roligt. Min kropp är som kinkigast vid sjusnåret. Hallå skriker, ge dig, orkar inte, vill inte. Även om jag är uppe tidigt vill den inte riktigt träna.
Men jag ger mig inte. Någon gång kanske den jublar? Det blev i allafall en guldstjärna i kanten idag. 20 minuter bål. Sved i varenda liten muskel i magpaketet. Inte särskilt piggare men desto nöjdare kunde jag stämpla in på jobbet och hugga tag i dagen.

Min kompis bosubollen

Vid 16-tiden däremot var kroppen med på noterna. Den hade redan vid 14-snåret börjat spritta lite och längta skidor. Planen var en snabb runda uppe i Spikbodarna innan middagen. Fart och mycket fokus på kraftfull stakning typ.

Fånig kontorsselfie. Jag i träningskläder på plan 4 är ingen ovanlig syn.

Så äntligen afterwork på mitt sätt. Ett fantastiskt skönt sätt att avsluta arbetsdagen. Det spelar egentligen ingen roll om jag cyklar eller skidar. Effekten är densamma, huvudet rensas, tankarna vandrar i väg och jag får röra på mig. Tiden rinner i väg och kilometerna avverkas.

Visst höll jag mig till planen. Eftersom jag inte orkade valla om efter att Cecilia lånat skidorna i går hade jag lite bakhalt. Det blev stakning. Strava-appen reggade inte hela rundan. Sånt är störande, framförallt när det kändes som det gick undan. Å andra sidan spelar det ingen roll om jag tänker efter.

Så fy för morgonträning och hej afterwork. Det passar mig bäst!