Gårdagens sämsta – mitt knä klarar inte Axa fjällmaraton

Ett inlägg om löpning som inleds med en cykelbild? Det får bli så. Behöver pigga upp mig själv med bra saker för just nu är det bara en skräpkropp jag har.

Gårdagens sämsta

• Jag har galet ont när jag går i trappor.
• Besöket hos kiropraktorn avgjorde det som jag tänkte hela vägen under sista cykeldelen på Sportkullan i lördags och framförallt den kilometern löpning. Det blir inget Axa Fjällmaraton för mig i år.
• Jag har löparknärelaterade problem och är riktigt stel i höger ben, från ryggslut till vad.

Jag tog mig i kragen och bokade en tid hos Hägglunds som jag tidigare varit hos, då för en höft. Fick en tid redan i går och träffade en jätteduktig tjej. Jag är lite nojig när det kommer till att söka för saker och ting. Dels för att det oftast brukar gå över så fort jag kommit dit och dels för att jag ska få höra att jag tex inte bör springa eftersom jag inte direkt är byggd som en löpare. Oerhört fånigt och självklart sa hon inte det. Smärtan i knät hade inte heller gått över.

Hursom så fick jag laser på den lilla svullnad och jag, ett konstaterande att jag behöver balansera upp baksida lår och rådet att inte springa ett maraton om sisodär 3 veckor. Jag hade inte tänkt det men det var ändå skönt att någon annan sa det till mig. Lite försiktigt frågade jag om det kanske var möjligt att springa ett maraton lite senare i höst vilket hon tyckte jag skulle sikta på i stället. Jag har ju känt av det här sedan i slutet av april men alltid avbrutit ett pass om smärtan kommit. Inte kunnat öka på löppassen eftersom det inte har gått att springa mer än två pass i veckan. Det i sig talade ju för att jag faktiskt inte skulle vara så förberedd att springa och av den anledningen tvekat till start redan innan i dag. Att jag fortsatte att springa i helgen var inte bra men å andra sidan kunde detta ha hänt ändå som om tre veckor i fjällen.

Jag har efter de senaste passen haft ont när jag gått i trappor. Tyvärr laborerat med min sittställning på cykeln och i stället för att lita på min egen känsla lyssnat på andra. Att jag ”kränger” lite när jag cyklar är till en viss del det sätt jag cyklar på men kanske mest för att jag faktiskt är ganska stel omkring rygg och höftparti. Ett par millimeter fel kan med ganska stor cykelmängd göra mycket i längden. Vilket även kiropraktorn sa i går.

Ingen mening att älta detta även om det var jobbigt att följa med Hasse när han köpte nya skor idag och tittade på pannband och bara pratade löpning. Det är bara att gilla läget och jag kan ju cykla.

Gårdagens bästa

• Jag har semester.
• Jag kan cykla utan att det gör ont.
• Jag får cykla precis hur mycket jag vill utan att det gör något för mina knän.
• Jag kan också ta mig över drop utan att harhjärtat pickar som attan.

Vi cyklade ut till Brunflo Bikepark före besöket hos Hägglunds i går. I sommarvärme med stor semesterkänsla. Lugnt fint tempo dit, lite lek i hoppen och på de två handbyggda stigarna i skogen. Innan vi nådde själva bikeparken hamnade vi lite fel i eljusspåret och fick gena. Av en händelse cyklade jag utför ett dropp och reagerade inte förens jag vände mig om för att se var Hasse var. Jag tog sedan två drop till på stigarna utan varken rädsla eller flygtur över styret. Det har släppt. Jag törs och jag kan.

Eftersom jag får cykla och inte kan springa så kan jag cykla mer än jag tänkt göra nu. Jag behöver inte känna det där dåliga samvetet över att träningen inför Axa inte blev som jag hade tänkt. Sedan kan jag lugnt och metodiskt börja springa igen och kanske stå på start i september. Det blir inte alltid som man tänkt sig och loppet finns kvar nästa år.

Vi säger att det blir bra, eller hur? Att jag kanske kan springa loppet i september? Visst?