Gårdagens spinningpass- ren och skär panik

Att gå utanför sin komfortzon kan vara intressant. Jag har väldigt svårt att prata engelska. Inga problem att förstå men det blir liksom en spärr när jag ska öppna munnen.

Så jag undviker sådana situationer om jag verkligen inte måste.

Fatta paniken där det då kliver in en deltagare från Italien som inte kan ett ord svenska men flytande engelska på spinningpasset i går.

Shit vad fan gör jag nu?

Överlägger med mig själv, killen måste ju få veta vad vi ska göra. Han säger att han ska värma upp innan passet ute i gymmet. Jag får några minuters respit. En annan deltagare tycker att jag ska köra på engelska. Eh…hastar ut i receptionen. Hjärtat bultar. Haffar en kollega som berättar att hon hållit tummarna att inte hamna i samma situation. Hon är också obekväm med det här. Sticker in huvudet hos chefen och frågar vad jag ska göra. Förklara att du kör på svenska säger hon.

Öh…hur säger jag det frågar jag henne.
Det går bra säger hon, du fixar det.

Säkert….

Hon erbjuder sig att sitta med på passet som stöd. NEJ NEJ det behövs inte. Hur skulle det se ut tänker jag. Stelt värre liksom.

Bestämmer mig för att ge tidsintervaller på engelska. Det är inte så svårt, 15 seconds left typ. Resten får jag visa med kroppsspråket. Fast tänker jag hur gör jag med allt det andra jag bygger upp med ord. Skapar stämningen.

Förklarar på stapplande engelska till killen att jag kör på svenska. Its ok, follow you säger han och ser glad ut.

Shit det här blir platt fall. Hjälp.

Upp på cykeln. Kör försnacket på svenska och förklarar att jag kommer att prata lite engelska så ingen tror att jag blivit komplett galen.

Uppvärmningen blir stel och skakig. Glömmer massor av saker. Funderar på hur man säger att man ska öka tempot på engelska. Letar febrilt i minnet efter RPM-koreografi. Den är nämligen på engelska. Kommer inte på vad det heter.

I andra låten ska det göras lätta fartökningar, jag tänker att sprint kanske är rätt. Där blev det fel när klassen kör på för fullt.

Increase speed! Så var det ju! Försent liksom.

Klassen flåsar och jag känner en liten panik i bröstet. Nästa låt ska ju börja med sprintar och sen klättring och det är ju en fördel att förvarna innan.

Tar mig igenom låten skapligt och kommer på mig själv att först ge tidsintervaller på svenska för att sedan raskt ta dem på engelska. Känner mig som en papegoja med flackande blick.
Första riktiga backen är enkel. Add some load med jämna mellanrum. Stand up på slutet vrålar jag. Killen ser nöjd ut, de andra kan jag inte utröna vad de tycker. De jobbar i tysthet med sänkta blickar.

Så ska det ju återhämtas. Bläddrar i minnet efter RPM-koergarin.

Heter det some recovery, eller säger man bara recovery? Turn of the load? Gear? Sakta in, vad tusan var det. Äh jag bara säger något och sätter upp handen som ett stopptecken.

Så där håller jag på och känner mig schizofren. Ena stunden engelska ena stunden svenska. Inget flyt. Men de jobbar och alla ser glada ut. Alltid något.

Kommer på mig sedan att prata mest engelska på slutet. Två sista låtarna får killen inte höra om frösotornet men får i gengäld bara instruktioner på engelska. Jag är varm i kläderna nu. Rejält varm.

Keep up the work! Push, pusch, add some more load, big climb, Heavy Heavy.

Pustar ut när det ska varvas ned och börjas återhämta sig. Jag fixade det. MEN

Hur var det med stretch? Vad heter alla jädra muskelgrupper?

Bannar mig själv att jag inte lär mig stretchen när jag kör RPM. Bryr mig inte vad det heter på engelska. Bara kör liksom.

Efteråt tackar deltagarna för passet, en säger att det var det roligaste passet hon varit på. Jag ursäktar min dåliga engelska men det gjorde inget säger de. Killen är supernöjd och berättar att man spinner så mycket snabbare i Italien. Han är både svettig och slutkörtd. Jag själv är som en wettextrasa- mentalt. Lite nöjd och stolt att jag inte sprang därifrån direkt och att jag lyckades genomföra det hela någorlunda med flaggan i topp.