Hälsocampen och 3.30 timmar på trainern

Jodå, det blev trainer till Paris-Roubiax. Galet. 

Uppladdningen var inte den bästa. Vi hjälpte våra vänner att tapetsera i går kväll. De har köpt hus ett par mil utanför stan och renoverar för fullt. Medan den manliga delen av sällskapet lagade mat, drack öl och snackade skit gjorde vi grovjobbet. Ett stort vardagsrum och burspråk och vinklar. Det tog ett par timmar så att säga. Klockan tjugo i fyra i morse kom vi hem. En fördel var väl att jag åt godis i syfte att hålla mig vaken, rätt kolhydradstinn i dag med andra ord.

Efter sisådär 4-timmars sömn var jag uppe för att äta frukost och bege mig till Fristilen för att köra en spinningklass för deltagarna i Svenska Hälsocampen. Det var så roligt att få köra med ett så motiverat gäng! De peppade varandra rejält och öset var helt makalöst i salen. De flesta hade inte tidigare provat spinning och efteråt var det ett helt gäng som tyckte det var hur roligt som helst. Jag fick massor av beröm och sådant växer man av!

När jag väl kom hem kändes ett par timmar på trainern inte lika lockande som att parkera sig i soffan. Men som som Karin kommenterade gårdagens inlägg, om jag outat min ide går det inte att backa. Så på´t bara.  Efter stor tallrik med keso och bär fyllde jag på flaskan med lite sportdryck, på med sköna craftbibsen och dagen till ära fula cykelkepan, är det anrikt cykellopp så är det!

Tanken var att starta upp när sändningen började och cykla tills vinnaren gick i mål. Tanken var också att följa med intensitetmässigt, köra hårt på pavén, i de få backar som är etc. Nu var inte kroppen lika pigg på den tanken. Blev ett par tröskel-pavér innan benen skrek åt mig. Jag fick snällt gå ned på distansfart på runt 160-180 watt och variera kadensen lite. Vilade lite i reklampauserna på lätt motstånd. För att härda ut hade jag små delmål, en klunk sportdryck var 30 min gjorde att tiden gick undan.

Tiden tickade på fint, med bra cykel på teven blev det faktiskt rätt trevligt. Första timmen passerades precis efter Arenbergskogen. Vid två timmar och en minut klappade jag mig själv på axeln, tidsrekord.
Firade rekordet med lite ost. Hasse satt nämligen med ett par goda ostar och slappade i soffan. Så jag fick mig en bit brie, det kändes rätt tillsammans med cykel och keps.

Vid två och en halv timme började det bli jobbigt mentalt och smärtan i bakdelen ska vi inte prata om. Aj kan vi sammanfatta det med. När de hade 2,4 mil kvar ville jag bara att de skulle ta och lägga in en högre växel och cykla i mål lite snabbt. Jag började bli rätt trött på att sitta still på cyklen, montont som fan rent ut sagt.  Dessutom började jag längta efter att hämta täcket och lägga mig fosterställning på vardagsrumsmattan och sova.

Men så började det bli riktigt spännande där framme i täten! Sista biten bara flög i väg och jag spurtade tillsammans med Cancellara över mållinjen. Vilket lopp! Av herrarna allstå, cykel är kul och trainer tillsammans med cykel är kul. Och att de körde lite snabbare i dag och tiden ”bara” hamnade på 3 timmar och 30 minuter med nedvarvning gjorde ingenting, absolut ingenting.

Kunde nöjd kliva av cykeln och byta om till torra kläder. Åt en bit ost och somnade sen i soffan som ett litet barn.

Tidsrekord i dag, är nöjd att jag fixade det! Pannbenet är hårt och lite galen är jag. Men vadå, vardagsutmaningar behöver man i bland. Men flera timmar på trainer blir det nog inte någon mer gång.