Happyride på Vemdalsskalet- vi klarade det!

Ni kan inte ana hur nervös jag var innan vi åkte ned för att möta upp våra Happykompisar vid parkeringen på Vemdalsskalet i morse. Det som började med att Erika, Hanna och Claes skulle komma och köra lite stig blev ett offentligt event på HappyrideÖstersund och slutade i dag med 27 stycken cyklister. Intresset har varit jättestort och har jag väl nojjat för det mesta de här veckorna som gått. För att kaffet inte skulle hålla sig varmt, för att vädret skulle bli dåligt, att de skulle tycka det blev för lite fjäll, för att någon skulle göra sig illa eller att det skulle bli kaos runt grillningen på tomten. Det sistnämnda löste vi med grill uppe på Storhogna och med bra termosar höll sig kaffet varmt ända till sista droppen.

Det är en sak att stå värd för en Happymorningride i Stefans ställe eller en Egonscykling. Det är lite mer tryggt och inget märkvärdigt. Men nu när folk åker nästan 20 mil fram och tillbaka för att cykla hos oss runt stugan kändes det plötsligt så stort. Men så här i efterhand hade jag ingenting att oroa mig för. Det är ju en skön samling människor som vi cyklar med. Stämningen är som alltid lättsam och vänlig.

Det som alltid är så härligt med Happyride är att det oftast är några nya ansikten med. Så även i dag. Personer som jag pratar med via Facebook eller ser på Strava fick jag äntligen cykla med i dag. Vi var en salig blandning, den yngsta Filip var dagens hjälte. 13 år med en cykel som i förhållande till hans kroppsvikt var tung pinnade han på uppför. Trots att vi var ganska olika i fart och tekniska kunskaper tyckte jag vi ändå höll i hop gruppen ganska bra. De snabbare fick vänta in på utvalda ställen.

Happyride är lika med fikastopp och det fick i dag bli en bit in på anslutningsspåret vid Björnrike. Välkommet och tacksamt med tanke på den långa grusvägsklättringen vi hade tagit oss an precis innan.

Vi åkte sedan upp till Storhogna och de med lite kraft kvar i kroppen (och inte redan hade bytt om som Anders Hedlund) tog en sväng till Samevistet och hotellslingan. Jag stannade kvar och grillade korv, drack kaffe och bara njöt av sällskapet. Min kropp hade vänligt men bestämt meddelat att den inte alls var pigg. Vaknade tussig i morse och var rädd att jag inte skulle orka runt. Hög puls överlag och ben sega som kola. Jag var bara glad att jag tog mig runt och kunde vara med!

Nu är jag trött, i kroppen av cyklingen och i huvudet när nervositeten släppt. Vilken dag det blev och jag är överväldigad över att alla kom och tyckte att det var roligt. Ingen kom till skada bortsett från Gisela som slog upp knät och 6 slangar som fick gå vidare. Punktering var ett stående inslag i dag. Fredrik Sundin stod för 3 av dessa i dag.

Tack för en fantastisk dag och jag är så glad att jag en gång för längesedan vågade mig i väg på en happyride. Tänk vilka härliga människor jag fått lära känna!