Happymorningride

Jag vet inte när jag var med på en happymorningride senast och ännu mindre när jag skrev ett blogginlägg om det. Dels har jag dragit mig lite för att cykla i större grupper under pandemin men framförallt har jag haft lite svårt att motivera mig att kliva upp resan vid 5 en ledig dag. Men jag har saknat de här fredagsmornarna när mjölksyran gör ont i benen och frukosten smakar lite bättre. Saknat att få jaga snabbare happykompisar och bli starkare själv. Saknat att ta i helt enkelt. För det jag allt mer sällan nu.

Trots att vi kom hem sent i går efter en spontan tur till Åkersjön för downhill kom jag ändå iväg i morse. Men sovtrött huvud och ben tunga som timmerstockar. Klippet som brukar infinna sig den här tiden på sommaren är som bortblåst men jag intalade mig själv att jag bara blir bättre av att försöka hänga med i tempot. Åtminstone vässas pannbenet lite.

Det blev en riktig rolig morgon och fin stigar signerat Bert-Ola i dag. En ny stig för mig och en del gamla godingar jag inte kört på länge runt Spikbodarna. Det var till och med fint att rulla blöta hala stigar. Kanske var det starten på att återigen starta upp de fredagar jag befinner mig hemma på det här sättet igen? Jag hoppas det!