Happymorningride i sanna 2020-anda
Jag trodde aldrig att klockan skulle ringa vid halv sex för Happymorningride ett rum bort i lägenheten. Att jag skulle koppla upp datorn till Zwift, para trainen och logga in på discord för att säga godmorgon till ett gäng av nya och gamla cykelvänner. Men 2020 slutar aldrig att förvåna mig. Inte alls.
När beslutet att pausa fredagsmornarnas cykling togs kändes det plötsligt väldigt ledsamt. Det kändes inte rätt att uppmuntra till gemensamt cykling när råden blev strängare och antal smittade ökade. Visst kunde jag cykla ensam på fredagsmornarna som några gör men jag cyklar så mycket ensam numer att jag inte vill köra så mycket ute. Jag saknar surret, saknar att träffas och cykla tillsammans. Saknar de spontant rycken på stig med mjölksyra i låren och pulsen som dunkar i öronen. Jag saknar att träffa människor.
Därför är Zwift extra välkommet just nu. Även om det är digitalt och över nätet blir det ändå gemenskap. Framförallt när man kan prata med varandra över ett chattprogram med möjlighet till röstsamtal. Det känns lite fint att kunna koppla upp sig och cykla tillsammans med så många andra. Veta att det sitter människor på sina trainerns runt om i hela världen och tar sig igenom tider av social distans.
Så via Strava kom jag och Stefan överens om att prova köra en happymorningride via Zwift. Det var hans ide och jag tog på mig att skapa en meetup och en egen kanal på Discord. Eftersom meetup:s inte syns för allmänheten fick jag bjuda in de som var intresserade. Vi anade att det nog skulle finnas ett par som ville köra.
Så i morse strax efter 6 rullade en liten klunga av 8 personer i väg i det virtuella Watopia. Nästan helt fritt från teknikstrul och vi testade sprintar för att alla skulle få ut något av morgonen. Mellan sprintarna låg vi på 2 w/kg vilket visade sig passa de allra flesta. Vi pratade över chatten och det ar nästan som vi sågs på riktigt. Som Stefan sa kunde vi prata mer nu än när vi var utomhus.
Efter två kortare sprintar och en alldeles för lång uppförssprint sa vi hejdå till varandra. En timme senare och med en riktigt skön start på dagen. Vi hade laddat kaffebryggaren innan och jag behövde bara gå ut i vardagsrummet, ta på mig torra kläder och sedan äta frukost. Men lika trevligt som hotellfrukosten är var det inte. Det är ändå något speciellt att få gå i väg och äta frukost.
Nästa fredag kör vi igen och då på kortare bana med kortare sprintar. Så får vi se om det blir en liten sprintcup av det hela!
Säga vad man vill om 2020 men det tar onekligen fram många kreativa sidor hos oss. Vi blir rätt bra på att göra det bästa av situationerna vi ställs inför!
