Happymorningride med plusmeny

Äntligen tog jag mig i väg för att möta upp cykelvänner vid Hotell Östersund. Det var alldeles för längesedan och visst funderade jag över mitt val att kliva upp strax före fem en ledig fredag. Men möjligheten till att vara med på dessa fredagar kan bli begränsade när jag byter jobb. Det beror på vilka dagar jag kommer att jobba på distans. Det är också väldigt få lediga fredagar kvar, nämligen tre med denna inräknad. Så det var en bra motivator att ta mig i väg.

Jag var både sömntrött och trött i kroppen när jag tog en liten kaffe och en liten smörgås innan jag rullade in till stan. Lite sen så jag fick trampa på och kände att det skulle bli slitsamt att hänga med om tempot var högt. I tid mötte jag upp Anders och Lars. Även de trötta och vi bestämde oss för en lugn runda på Frösön innan frukost. Så blev det och fin blev rundan. En ny stig för mig, lite klättring, lite hala rötter och en del asfaltsrullande. Morgonen var fin, varmt och alldeles vindstilla. En fin morgon för happymorningride som Anders sa.

Vid frukost mötte Fredrik Sundin upp. Det blev en timme av skratt och härligt surr och glad i själen rullade jag vidare mot Tysjöarna. Jag ville få till ett längre pass när jag ändå klivit upp och kommit iväg. Tänkte att det skulle vara lite kul att cykla runt Tysjöarna, dit vi var i förrgår. I sällskap av ett lätt duggregn tog jag gamla stigar jag kört för många många år sedan och rundade värmeverket i Lugnvik för att vika ned mot Tysjörna.

Väl där var rötterna och framförallt spängerna hala. Mina däck på Marinen är slitna så det bliv lite pingisbollskänsla i skogen när jag for hit och dit över rötterna. Jag lyckades ramla i på ett ställe när spången blev för hal. Jag kom i håg varför jag bara cyklat någon stig i Tysjöarna, det är alldeles för mycket spång, för smala broar och ännu mer spång som går en bra bit upp från marken. Jag tänkte att det var roligt att ha kört där men att jag inte behöver göra om det.

Jag fortsatte vidare på stigar jag inte kört på länge och tog alla höjdmeter upp till Spikbodarna innan jag rullade hemöver skogen så som jag brukar cykelpendla stig. Det lilla duggregnet avtog lagom tills jag kom ut på Opevägen och svängde ned hos mig. Fyra timmar stannade klockan på och trots att det bitvis var halt och svårcyklat blev det en väldigt fin morgonrunda.

Och kanske det allra bästa av allt var ändå att äta lunch och sedan gum-sova på soffan nån timme. Det behövde jag!