Happymorningride part 2

Jag lider av onsdagssjuka. För jag var krasslig i onsdags och i går och skapligt pigg i dag. Återigen rädd att missa den här starten på fredagen. Tokkörning på sliriga stigar. Vem vill avstå något sådant? Ja okej största delen av mänskligheten möjligtvis. Men inte jag. Helt ärligt var det lite svårt att komma ur sängen när klockan ringde 5 i 5 och regnet slog mot sovrumsfönstret. Galet tänkte jag. Komplett galet.

Vi svepte en stor kopp kaffe Hasse och jag och tog bilen ned till Scandic med ombyteskläder. Hasse skulle skynda sig till jobbet direkt efter. I mörkret utrustade med lampor möttes vi upp. 10 stycken i dag, dubblering av antalet mot förra fredagens 5 cyklister. Precis som för en vecka sedan cyklade vi upp till ÖSK.  Jag gick på hög puls redan innan vi nådde själva mtb-banan. Kroppen är inte vad kroppen har varit och så här tidigt är jag svårstartad men jag hade gett mig tusan på att inte halka efter i dag och återuppbringa lite värdighet. Eller åtminstone lura benen att jag hade lite kraft. Redan på första lilla stigsnutten höll det på att gå riktigt illa när de framför mig inte hade sett en stock och lyckades ta sig över. Jag märkte den först när jag studsade över. Bakom mig ramlade ett par som käglor.

När jag hämtat andan och lugnat mig lite fick jag upp lite fart på benen och slirade inte lika mycket som förra fredagen då jag körde 26:an med finmönstrat däck bak. Även om greppet inte var det bästa så kom jag i alla fall framåt. Vi samlade i hop oss vid första träbron och bestämde att de som ville kunde korta av rundan där och åka sista biten på mtb-banan. Jag ångade vidare på långa och gjorde allt för att ansluta till tätgruppen med Fredrik, Jimmy och supersnabba Cissi. Fick gräva rätt djupt och låta bli att bromsa utför för att ha en chans och strax innan övergången av E14 var jag i kapp och där någonstans vaknade kroppen till liv. Kanske var det koffeinkicken som slog till även om magen smärtade av hunger?

Över frukosten på Scandic kom Stefan med det fina förslaget att dela upp gruppen nästa gång. De som vill åka lite kortare och lugnare och de som vill ösa kan göra det. Ett bra sätt för det skapar ännu mer utrymme för att alla kan vara med.

Vi skyndade oss hem sedan. Jag lyckades hänga upp kläder, duscha och klä mig och vara på jobbet 20 minuter efter jag lämnat Scandic. Inte illa. Att håret stod på ända och damtrallan inte hade särskilt mycket luft i bakdäcket gjorde inget. Kammat mig har jag gjort och punktering slapp jag.

Jag är rätt nöjd med insats i dag. Även om kroppen inte är lika pigg och starkt som den varit så levererade ändå benen lite kraft i dag. Pulskurvan var lite väl hög men det visar väl att jag inte maskade i alla fall. Äh, det är höst, jag cyklar inte lika mycket så jag kan inte förvänta mig kanonform. Huvudsaken att det är roligt och att jag faktiskt åkte lite snabbare på delar av banna i dag. Det räcker.

Nu är det snart helg! Mot stugan, lite löpning, lite bärplockning och förhoppningsvis inga björnmöten. Trevlig helg vänner!