Happyride Östersund samlades i Storhogna för fjällcykelpropaganda

Redan i början av maj la jag ut ett event i Happyridegruppen på Facebook. En inbjudan att göra om förra årets fina fjälltur här i Storhognaområdet. I år ville jag bjuda på lite mer fjällstigar och lite mer vyer. Jag hade rundan sånär klar i huvudet. Ville tillsammans med Hasse visa upp det allra finaste som området har att bjuda på när det kommer till fjällcykling.

För det är vackert här, det finns så otroligt många fina leder och stigar att cykla. Jag hävdar bestämt att området har riktigt stor potential som cykeldestination sommartid. Det görs en hel del för tt locka sommarturister. Bland annat mtb-läger på Storhogna senare i sommar, cykeluthyrning och cykelkartor. Jätteroligt tycker jag!

Det är dock bara ett litet men. Det mesta häromkring består av mycket sten och rundor kan vara svåra att sy ihop. Det är inte heller leder utmärkta i fjällterräng och som utomstående svårt att hitta pärlorna. Då passar det ju fint att bjuda in ett helt gäng cyklister och kanske locka fler att åka hit igen.

I dag var vi 20 stycken som rullade ut från Storhognas parkering. 2o stycken! Egentligen 25 då Erika och Beatrice hade tagit med sina barn och upptäckte vattenfall och hotellslingans fina cykling. Det var en härlig blandning människor och som alltid vid happyevent ett par nya ansikten!

Jag hade ju tidigare i veckan rekat ett parti från Storhogna till Vemdalsskalet för att slippa åka så många kilometer på asfalt och grusväg. Ett parti som skulle bjuda på rundans mest tekniska cykling. Sedan i onsdags hade fjället torkat upp och de blöta partierna var torra. Stenarna låg kvar och innebär lite putta cykel och partier när man fick lyfta. Men belöningen i form av utförskörningen ned till Vemdalsskalet uppskattades. Det här partiet orsakade turens enda haverier. En vurpa och två punkteringar.

Vi rullade sedan grusväg ned mot Näsvallen för att ta oss an turens vad jag trodde skulle bli den jobbigaste stigningen upp till Oxsjön. Över 3 kilometers klättring på grusväg och sedan lite stökig fyrhjulingsväg. På toppen av stigningen hade vi planerat turens fikastopp vilket blev välbehövligt när vi samlade i hop oss.

Jag förkunnade glatt att vi gjort det värsta i klättringsväg och skulle bara ta oss an en liten bit på myr och en liten backe upp på fjället. I efterhand var det tur att vi inte pausade för fika på toppen av den sista backen för den sög effektivt musten ur de flesta av alla cyklisters ben i dag. Trots att myren var torr sjönk hjulen ned i mossan och ljungen och jag gick på rött innan vi äntligen nådde ledkorset mot Storhogna.

Det blev en lite längre paus och fotografering innan vi tog den sista slakmotan till turens i mina ögon finaste utförskörning. Den ned till Bräckvallen som går på hård fjällsingeltrack bland enar och moränpartier. En singeltrack som får det att kittla i magen. Både av fartkänsla och den vackra vy man har framför ögonen.

Vi samlade i hop gänget innan vi tog oss ned till Bräckvallen för vattenpåfyllning och bad för några orädda cyklister. Rullade tillbaka till Storhogna och grillade. Erika och Beatrice hade sett till att grillen var i gång. En riktigt fin avslutning på en fin dag.

Jag hade varit så nervös för det här. För att någon skulle göra sig illa, att vädret skulle vara dåligt eller att rundan inte skulle bli bra. Bland annat som jag oroade mig för. Men det blev verkligen full pott. Fjällvädret visade sig från sin bästa sida, mitt parti som jag rekat fungerade. Stigarna uppskattades även om vi fick slita lite uppför var det bara glada miner. Det är så häftigt och roligt att skapa sådana här event. Få umgås och träffa nya människor. Som Robin. Som gjorde sin sjätte runda på cykel någonsin och gjorde det så bra. Eller som Reinhold som aldrig cyklat i fjällen och lika för Olle. Som sa att det gav mersmak. För det är så. Har man provat den här typen av cykling är det lätt att falla tillbaka, gång på gång!

Tack alla ni fina människor som jag har fått förmånen att lära känna via Happyride. Ni bidrar med så otroligt mycket värme och gemenskap. Jag blir glad av att få umgås med er. Det är bara så!