Happyride, städdag, och liftpremiär

Med de orden kan jag sammanfatta helgen och veckans första dagar. Jag lägger till skogspromenad på listan också för hjärnans skull.

Det har mycket och intensivt och roligt och nu i dag onsdag är jag trött. Så där att jag hittar på saker att göra för att inte gå och lägga mig för tidigt. Vi pratar runt 6 tiden. Jag plöjer cykelrelaterat på Youtube, stickar, vattnar blommor, går och plockar bort gamla blad, fixar med tvätt och disk. Det funkar för jag är fortfarande vaken och klockan är halv nio. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Utan om hur kul det var att köra lövblås på berget i lördags morse. Den årliga städdagen på berget stod på schemat och chansen att få hänga med gamla och nya cykelklubbskompisar. Lederna skulle göras fina och underhållas inför öppningen av liften. Den som skulle bli rekordtidig år. Det var ett ganska stort gäng som samlades uppe vid Frösötornet i dimma och ruggigt väder.

Jag tog på mig det roliga jobbet att köra lövblås på ett par leder. Oerhört tillfredsställande att så snabbt kunna göra lederna kott, barr och lövfria. Tre timmar rann i väg och kroppen blev så där skönt trött av fysiskt arbete. Det var kul att få surra lite, jobba och äta korv. Hemma sedan rev jag av ett intervallpass på Zwift innan vi avslutade dagen med middag hos vänner.

I söndags hade jag bjudit in till efterlängtad happyride. En sån där som var standard förr om åren på helgerna. Någon drog i hop ett gäng och cyklade. Visade några stigar, hetsade lite på stig, tog det lugnt och fikade på någon lämplig plats. I bland var det bara kända ansikten och i bland många nya.

Jag hade känt några dagar innan att det skulle vara kul att få visa lite av det fina Lillsjön och Spikbodarna har att erbjuda i utförsväg. Lätt enduro på naturliga stigar. Intresset visade sig bli stort och vi var 15 stycken som samlades vid Jemtbil. Stigarna var i fint men lite halt skick och ett par vurpor räknade vi in. VI räknade också in massor av leenden, förtjusta ord efter stigarna och massor av cykelglädje. Så som det ska vara när det är Happyride. Och ja visst, kaffe blev det på en lägda i spikis. Mer sånt här tänker jag bjuda in till i sommar. Det finns ett stor behov av cykel i grupp, det gäller bara att ta tag i det.

I måndags hade jag stora planer att rulla ut till Böle men kroppen sa bestämt i från. Vädret var superfint, varmt och somrigt och det gjorde inet cykellängtan mindre. Men jag försöker lyssna på kroppen som sa att en promenad runt kohagarna ovanför mig skulle vara en alldeles ypperlig aktivitet. Tänk vad rätt kroppen hade. Jag spanade på fågel, fotade lite och gick stigarna i skogsdungen som vi kallar Mumindalen. De stigar som fortfarande går att cykla trots att det kom till ett skidspår i vintras.

Och så i går kom den där efterlängtade premiären, liften på berget! Jag hade varit pepp hela dagen, längtat där på hemmakontoret. Letat fram liftkort och lagt fram kläder. Även om jag kört många pass på berget redan så är det något speciellt när liften börjar rulla. Dels allt folk och så chansen att kunna åka lederna flera gånger om utan att behöva trampa upp.

Det fina vädret som varit under dagen övergick till regn när jag väl kom på berget. Ett duggregn som gjorde lederna lite lömskt hala och mig stel som en pinne. Jag hade inte alls en bra dag i går sett till följsamhet och självförtroende på cykeln. Det kändes som de där första stapplande åken på säsongen när jag åker cykel i stället för att cykla. Men jag körde några av de lite tuffare trots blötan och det klappar jag mig på axeln för. När jag ramlade i en kurva på grund av en hal rot bestämde jag mig för att åka hem. Det var ingen mening att fortsätta.

Men även om det kändes skit rent ut sagt så var det en väldigt fin kväll och jag kände mig så där lycklig in i själen. Över att ha fina cykelvänner att hänga med, att äntligen få nöta lederna på berget utan att bli allt för trött av transport och för att säsongen är här med besked. Redan nu i början av maj!

Däremot är jag väl inte lika glad över att jag är tröttare än vanligt just nu. Det har många orsaker, som pollen, som dålig nattsömn, jobbfunderingar och våren. Även om det blir ljust och sommaren närmar sig blir jag liksom dränerad en period. Jag gör som jag lärt mig under de senaste åren, tar lite extra vila, ser till att äta ordentligt och hittar återhämtning och lugna saker att göra. Som är enkla och inte stora projekt. Som när vi söndags tog med oss fika till en brygga någon kilometer bort. Den stunden där i solnegången med lommar på sjön gjorde mycket!