Hej hösten!

Jag kikade in hos Elna och läste hennes inlägg om vemod, pepp och förväntan. Om hur hon såg framemot mot oktober och listade vad hon ville göra. Det fick mig att fundera lite på vad jag vill med senhösten och vad som kommer framöver. För som Elna är oktober lite vemod. Naturen lägger sig för att vila och vi kan få vinter närsomhelst. Det blir tyst i skogen när fåglarna flyttar och det är fuktigt och vill inte riktigt torka upp.

Oktober gillar jag. För än så länge har träden löv och färgerna är sprakande. Eftermiddagarna är ändå ljusa, åtminstone fram till slutet av månaden. Men sedan kommer november och jag får verkligen ta i från tårna för att inte falla ned i nån deppig mörk tillvaro. November är jättejobbig tycker jag och jag kan nästan bli lite provocerad när andra peppar om att fånga dagen och rycka upp sig. Jag går ini överlevnadsläge och väntar på snön. Då blir november hanterbar och när december kommer finns det hopp om vändning ljuset.

Men för att inte falla så djupt och ändå försöka ta mig igenom hösten har jag en del att se framemot.

Vi kanske trots allt får till en dag i Järvsö innan de stänger för säsongen. Även om jag är lite cykeltrött så skulle det ändå vara fint att få en sista dag i bikeparken innan skidsäsongen tar vid. Några cykelkompisar åker och bor över, så som vi gjorde förra hösten. Hasse och jag ansluter i år till söndagen istället. Hasses arbetstider passar inte för en hel helg. Om det inte blir Järvsö så kanske vi får en lördag på berget innan de stänger för säsongen.

Zwiftsäsongen har dragit i gång på allvar och jag njuter för fullo. Jag har två lag inom Team Swedish Zwifter som jag kör med. Ett rent tjejlag, Eir som jag kört med i många säsonger nu. Med dem är det Zwift racing leauge varje tisdag och vi kör bra i år. Omgång ett av fyra är snart över. Sedan kör jag med Ladderlaget Eld. Här är det 5 åkare mot 5 åkare och väldigt mycket taktik. Jag ser mina race som bra intervallpass och varvar upp med lugnare pass utomhus. I år känner jag mig stark och gör bra i från mig.

Jag ska försöka ta mig ut och fota lite nu under senhösten. Säger nog det varje månad men det blir inte riktigt av. Men innan all färg är borta vill jag ta några bilder jag har i huvudet. Sedan vill jag fånga den första snön och dimman som stiger från Storsjön den här tiden på året. Omslagsbilden är från oktober i fjol när dimman låg tät.

I början av november har Hasse och jag spikat en helg för att måla om inne i stugan. Vi har dragit på det alldeles för länge. Med en bestämd helg kan vi inte smita undan när något annat roligt lockar mer. Jag vet ju att jag kommer tycka det är kul att måla och längtar efter en mer ljus stuga inomhus.

Om inte allt för länge så kommer faktiskt snön och jag har gjort mitt första skidspass. Förhoppningsvis blir det en bättre vinter än i fjol och premiären blir tidig. Jag ser framemot att använda mina stakskidor lite mer i år. Ser också framemot långa skejtpass både här hemma och i stugan. Tanken att staka Öppet spår lever i allra högsta grad!

Jag ska ge mig själv fler mysiga kvällar hemma med tända ljus och avkoppling utan dåligt samvete över att inte göra en massa saker. Bara sticka, lyssna på poddar och låta timmarna gå. Jag är ensam varje kväll under veckorna och i bland blir det rätt tråkigt. Men ljus brukar pigga upp.

Så ska jag börja baka igen. Fick en surdegsklick av Sofie i helgen. Jag är trött på bröd i påse och saknar bakandet. Jag är ju bra på det. Det behövs planering och sitter bara den flyter det på bra.

Har du några höstplaner?