Helgen som gick

Det är måndag igen. Jag vaknade med rejäl huvudvärk, illamående och magont. Dottern har varit sjuk i snart två veckor och det har känts som jag själv har hängt på en skör tråd för att få hennes baciller. Jag valde att stanna kvar hemma i dag och har sovit bort förmiddagen och ägnat lite tid att åt släktforska. Som jag gör ibland. Grotta ned sig i gamla kyrkoböcker och husförhörslängder är roligt. Nördigt men lärorikt.

Helgen har varit riktigt fin och gårdagens planer stuvades om. Vi hade tänkt att åka till Åre och prova skidspåren i Björnen alternativt att åka upp till Vålådalen. Men efter att ha studerat spårstatus via nätet och hört oss för la vi de planerna åt sidan. Snötäcket skulle vara tunt, de spår som jag vill åka har inte öppnat ännu och helt ärligt kändes 20 mil i bil inte så lockande. Vi bestämde oss för att vara hemma i stan. Hänga med på en kafferunda på morgonen och åka till Brunflo för att åka ett kortare skatepass i eljusspåret där.

Vid kvart över åtta mötte vi upp några av våra cykelvänner och körde upp stigarna i Spikbodarna. De andra på fatbikes och jag på den där halvfeta Rock Machine-cykeln. Det hade snöat under natten och jag fick kämpa lite extra när det gick uppför. Men jag kunde hänga med bra ändå. Vi stannade vid Markussonsbodarna och drack kaffe och åt pepparkakor vid nio-tiden innan vi snurrade runt den sista timmen på stigarna vid Lillsjön. Strax innan halv elva var vi hemma och kunde fika till Vinterstudion och känna att vi hade en hel dag kvar framför oss.

Efter fika och lunch bytte vi om till skidkläder och åkte de två milen till Brunflo lagom tills solen började gå ned. Ett par varv hade vi bestämt oss för. I lugnt tempo för att nöta teknik inför Nattvasan. För min del att byta växlar utan att tappa fart och få till tvåan uppför. För Hasse att hitta tajmingen i treans växel. Vi båda var trötta efter morgonens cykling men höll flaggan i topp i en mil.

Vi pratade kring äventyret vi har framför oss. Om de där nio milen mellan Sälen och Mora. Om vad vi ska ta med oss i energiväg, om pannlampor , den obligatoriska utrustningen och vilken tid vi tror att det kommer att ta. Att vi kommer att gå i mål är vi båda säkra på. Kanske lite för säkra för nio mil skejt är långt. Att vi sedan har 22 mil framför oss lite senare under vårvintern får ändå 9 mil att framstå som uppvärmning. Kanske har vi tagit oss vatten över huvudet? Det återstår att se.

Resten av eftermiddagen och kvällen ägnades åt soffhäng och uppstart av ny rågsurdeg. Ni som har läst bloggen under några år kanske minns att jag bakade mycket surdegsbröd tidigare? Jag har tänkt i flera veckor att återuppta det. Jag är less på köpebröd i påse och vill veta vad som finns i det jag äter. Längtat morotsfrallor till frukost på helgerna och att prova fram nya brödrecept. Så med en ny fräsch påse grovt rågmjöl fick jag tummen ur. Nu står en grund i skåpet ovanför kylen och går allt som det ska är den färdig att baka på till helgen. Jag ska återkomma i ett senare inlägg om hur man startar upp och håller liv i en surdeg eftersom det var en av läsarfrågorna från er.

Nu håller jag tummarna att jag mår bättre i morgon och kan gå till jobbet. Har inte alls lust att vara krasslig och blir för rastlös att vara hemma. Så kroppen nu sköter du dig.

Har ni haft en bra helg?