Helgens träning då? Hur bra den inte gick

Jag kan bli så trött på mig själv i bland. Förstår i vuxen ålder att det nog fanns en och annan som blev lika trött då över min oförmåga att hålla reda på saker, få med mig allt och inte glömma så ofta. Numer jag har som oftast en rätt bra rutin som gör att jag faktiskt är rätt strukturerad men kommer det något i vägen är det som allt faller och jag irrar omkring och får inget gjort.

Som i fredags. Jag hade verkligen sett framemot en hel dags cykling. Jag skulle ställa bilen vid berget. Köra några åk där och rulla över till Böle för att fortsätta och sedan rulla tillbaka till berget. Ett riktigt långpass i fina förhållanden innan stormen Amy skulle dra in över länet med regn och blåst. Jag skulle blanda sportdryck, ta med mina jollosbollar och en flapjack. Köra hårt utför och ta det lugnt uppför och vara ute runt 4 timmar. Jag var peppad, så där som jag blir när jag ska köra långpass och planerar inför.

Jag kom i gång på morgonen så tidigt som jag hade tänkt. Där redan gick det nog utför. Jag packade min midjeväska utan att egentligen kolla över verktyg och langade in det som jag trodde skulle med i bilen. Väl på berget insåg jag att mitt ryggskydd låg kvar i hallen hemma. Utan ryggskydd inga leder på berget. Så jag gjorde om min plan till fyra timmar i Böle. Det är inte svårt att få timmarna att gå där.

På parkeringen upptäckte jag att mitt framdäck var lite väl mjukt. Fasiken. Jag hade tänkt att ta med stora ståpumpen hemifrån men glömt det. Minipump då? Nej. Min väldigt smarta och bra lilla elektroniska minipump då? Nej. Ingen pump över huvudtaget. Nu började jag bli frusterarad och tänkte att jag inte ksulle tappa det och i ilskan åka hem och inte göra något mer under dagen. Nej tänk lösningsfokuserat.

Jag funderade på var det fanns pump att låna. På macken på Frösön såklart. Så jag åkte över Vallsundsbron till ön och lånade ett munstycke till bilpumpen som skulle passa cykel. Fattade inte hur det fungerade och kände hur jag blev allt mer frustrerad. Hur svårt skulle det vara. Gick in och frågade hur det fungerade och fick efter en del slit fast det där munstycket som sedan visade sig inte passa min ventil. Tog en bild på bilen med cykeln och slängde i väg en story om hur trött jag är på mig själv när sånt här händer och om det inte är rimligt att åka hem med bilen för att återigen åka ut till Böle. Jag hade redan ödslat nästan en timme på mitt farande fram och åter.

Jag åkte hem och låt cykeln stå kvar på taket. Läste peppande mess på Instagram och drack kaffe. Hasse föreslog att vi skulle åka några åk på berget tillsammans och jag kunde sedan ta bilen ut till Böle om jag ville. Det lät som en bra plan.

Så när allt var med tack vare Hasse så fick vi fina åk på berget. Visserligen blåste det rejält men lederna var torra och fina. Så pass fina att det nog med stor sannolikhet var sista gången för så bra förhållanden. I stället för att åka ut till Böle tog jag något extra åk. Böle torkar bättre och jag ville nyttja det fina föret. Så i stället för ett långpass blev det i stället cykling med Hasse. Kanske nästan bättre trots allt.

I lördags skulle jag och min vän Sofie staka runt Brunfloviken men stormen satte stopp för det. I stället blev det fika på stan och stickning tillsammans innan vi åt middag hemma hos henne. En välbehövlig vilodag. I går ville jag få frisk luft och några timmar i sadeln. Mellan regnskurarna tog jag Marinen och cyklade stig runt Torvalla och Spikbodarna. Jag frös lite för mycket för riktigt långpass och kortade av.

Så helgens träning blev inte alls den som jag tänkt men den blev av. Jag får vara nöjd med det. Och helt ärligt är jag lite trött på cykling just nu. Jag längtar snö och skidor och lite mindre saker att hålla reda på för att passen ska bli av.